Vädret?

Tog en mysig promenad med vovvarna innan jag åkte och hämtade Linnea. Vädret gick under promenaden från mulet till snöblandat  regn till strålande sol och klarblå himmel. Jag funderade på om jag skulle ta in pållarna medan jag åkte iväg men när jag kom in på gården med hundarna var det strålande solsken och jättevarmt. Dum som jag var tänkte jag att det nog skulle hålla i sig och så for jag iväg. När jag plockat upp Linnea och var på väg hem igen så åkte vi in i ett regnområde. Därefter tittade solen fram och det började storma som bara den. Sedan har stormen hållit i sig, dock har det ibland varit strålande sol och ibland snöstorm här. WTF!? Aja, jag och Linnea fick oss en otroligt skön ridtur i alla fall. Jag red barbacka på Dóttla med halsring och kapson, hade en lång tygel till kapsonens mittenring. Gick skutbra att rida så, fram till slutet men det kommer jag till. Hehe.

Dóttla skötte sig superbra, var kolugn och helt underbar att rida. En gång vek hon av och ville gå åt ett annat håll an jag tänkt mig men det gick ganska snabbt att få henne att vända tillbaka åt rätt håll. Vi kunde både trava och galoppera lugnt utan att hon drog iväg eller slutade att lyssna, urskönt! Så kom vi till galoppbacken och Linnea och Wojje drog förbi oss. Dóttla galopperade trots detta väldigt lugnt men ville inte riktigt sakta av när jag ville det men efter en liten stund saktade hon i alla fall ner och ytterligare en liten stund efter det så stog vi still. Vi hade då tagit oss förbi Linnea och Wojje som nu var 100-150 meter bakanför oss. När Dóttla stod still tänkte jag hoppa av och skritta av henne resten av vägen hem men då ser jag i ögonvrån  hur Linnea och Wojje kommer galopperandes ikapp (de stod still när jag precis fick stopp) . Dóttla spetsar öronen och så var det  trav och sedan galopp igen. Jag ropar till Linnea att sakta in Wojje då Dóttla nu totalt skiter i mig även om hon var totalt kolugn. Världens skönaste och lugnaste galopp med spetsade öron. Linnea staktar av men vad gör det? Min pålle fortsätter, nerför backen och förbi sommarhagen med gärsgården och stenmuren, ut på raksträckan mot huset. Allt i en kolugn galopp. 50 meter innan huset börjar hon växla ner. När vi kommer till brevlådan skrittar vi,  jag försöker styra in henne med sitsen och "tygeln" på gården. Hon vägrar och skrittar förbi huset, fortfarande med spetsade öron och ett kolugnt men bestämt steg. Vid trädet nedanför vårt hus lyssnar hon på mina stoppkommandon och hon stannar. Jag hoppar av och vi börjar vandra uppåt igen, där vi möter Linnea och Wojje som kommer travandes. Jag skrittade av Dóttla men försökte jobba  lite öppna ändå. Det tyckte hon inte om, den postiva energin (för hela energin under ridturen var positiv!) dog ut och hon förstod inte vad hon skulle göra, så efter många om och men lät jag henne bara gå som vanligt. Så här lugn som hon var under ridturen har hon inte varit på länge även om hon struntade i mig. Jag hade inte testat detta om jag inte visste att Linnea kunde få stopp på Wojje, men det vet jag att hon kan. Hon är superduktig! Dessutom vet ni väl vad för filur Dóttla är nu va? Vilken häst vill inte hem liksom? Ja inte min i alla fall!

Haha älsklingen! Jag tror jag ska börja rida såhär nu, med kapson och halsring, då hon verkar lugnare med det. Det gäller väl bara att träna på att hitta den där stoppknappen så att hon förstår att hon inte får fortsätta springa även om hon är kolugn och även om hon vill det!

Jag masserade med linement och stretchade igenom min fina tjej innan jag tog på henne ett täcke och slängde ut henne (ensam, i hagen). Linnea fortsatte att rida på Wojje på ridplan undertiden. Jag gick in och satte på Ailo sitt täcke och skulle vandra ner till ridplanen när jag märkte att Linnea stod utanför dörren. Haha. Vi vandrade i alla fall ner till ridplanen igen och under vägen ner så fanns det ett halt ställe där Wojje halkade lite. Han visade ingen hälta då och jag tänkte inte mer på det. När vi kom ner till ridplan var det fortfarande storm (som det varit under hela eftermiddagen) men Linnea red något varv på ridplanen. När det travade en bit så visade Wojje hälta. FAAN! Så jag bad henne trava lite i båda varven. I höger varv visade han ingenting på ridplanen, men i vänster varv haltade han av och till. När han haltade haltade han ganska mycket men annars visade han ingenting. Ingenting alls i skritten. Vi ledde hem Wojje och Linnea fick springa lite med honom på raksträckan ovanför vårt hus och då visade han hälta i några steg, sedan travade han rent en bit och så kom några rejäla halta travsteg. Vi ledde in honom, jag stretchade igenom honom, kände igenom honom och hittade ingenting. Ingen svullnad, inga varma hovar, inga sår eller någonting så antagligen har han vrickat eller sträckt en muskel. jag masserade in liniment på alla fyra benen och så fick han på sig magnetdojjorna på fram. Det var vänster fram som han såg ut att vara halt på.

Jag har ju haft ett foderbyte nu från hö/halmblandning till hösilage och Wojje har haft lite varma hovar efter det. Inget farligt men mest på vänster fram, så är det inte en sträckning så kan det vara för kraftigt foder. Dock var han inte varm i hoven efter ridningen och han har inte haft någon puls och avväger inte belastningen på hovarna på något sätt så som hästar gör vid fång. Han står inne nu med ett ylletäcke på och har lite halm att tugga på. Jag tar det säkra före det osäkra och låter pållarna stå inne och käka halm i natt för att se till att det inte har något att göra med fodret. Jag ska snart ut och känna på hans hovar och kika till honom...

Jag hoppas att det är en sträckt muskel så att han blir bra av en veckas vila. I och med att han inte visar någonting i skritten så borde det inte vara något allvarligare än så. Men håll tummarna! Jag är less på sjuka hästar nu!