tjo bloggen

Skön och lugn morgon här, vaknade vid sju men låg och drog mig till halv åtta. Riktigt skönt! For ut med hundarna till stallet och morgonfodrade pållarna och nu sitter jag här med en kopp te och två smörgåsar med leverpastej och rödbetssallad framför mig. Ska ta tag i och börja skriva rapporten som ska vara inne på måndag klockan tio. Max sex sidor. Yaaay. Bara att börja...

Längtar ut!

Lost and found

Jag tappade bort Vovveliten en stund nu ikväll och oron har varit stor. Men nu är hon återfunnen!

Jag red både Dottla och Helgi nu ikväll och det blev samma runda med båda två. Red Helgi först och Ailo hängde som vanligt med. När jag kom tillbaka till stallet ställde jag in Helgi i sin box och gjorde i ordning Dottla, så stack jag ut igen. När jag ridit förbi hagarna märkte jag att Ailo inte var med och vände tillbaka till stallet igen, och där låg hon så glatt och tuggade på något trevligt. Provade få med mig henne men icke, hon pysslade på med sitt. Okej tänkte jag, och red iväg. Det har hänt ett fåtal gånger (typ tre kanske) att Ailo stannat kvar på gården när jag ridit iväg och då har hon stannat där hela tiden. Men när jag kom tillbaka till stallet igen fanns hon inte där. Gjorde i ordning hästarna samtidigt som jag gick ut och ropade med jämna mellanrum. Efter en halvtimme hade hon fortfarande inte dykt upp så då blev jag orolig. Skulle promenera hem med vovvarna så hämtade Sita och började gå hemåt, över hygget och via den avslutande delen av rundan jag red tidigare för att se om jag skulle kunna möta henne. Ingen hund. Ringde och pratade med Johan och Göran, och Göran lovade att hålla utkik utifall att hon kom tillbaka till gården men hade fortfarande inte sett något efter ytterligare 40 minuter. Knatade på och svängde in på uppfarten hemma vid parkeringen, då skymtade jag en liten siluett på vår trapp. Och där satt min älskade Vovveliten med reflexvästen lite på sne. Men himla nöjd över att få komma in var hon allt! Hon måste ha försökt spåra mig och Dottla och tappat bort spåret, (ja, hon är ju inte världens bästa spårhund...) och sprungit hem vår vanliga promenadväg mellan hemma och stallet. Inte kul när de är på vift sådär, men himla skönt att hon "bara" sprungit hem och väntade på att vi skulle komma hem.

Förutom den lilla incidenten så har den här söndagen varit helt fantastisk! Överraskade älskling med frukost på sängen i morse och så fick han sin present då. Sen har vi kört ett rejält städrejs här hemma då vi dammat och skurat från topp till tå. Smörgåstårtan gjordes helt färdig och massa annat småfix tog sin tid innan vi var redo för Johans födelsedagsfika. Vi har haft det otroligt trevligt med Johans släkt och när alla åkt hem kikade jag och Johan klart på andra Harry Potter-filmen innan jag for ut i stallet. Hästarna har också gått jättebra idag och jag och Dottla har töltat  massor idag! Så himla roligt!

Nu måste jag hoppa i säng för i morgon blir det en ny praktik-dag! Massa spännande saker som måste göras!

Bråkebusan i egen hög person!

Handy horse

Igår fick hästarna vila, dels för att tiden rann iväg och dels för att min kropp skulle få återhämta sig lite efter avåkningarna. Var lite orolig att jag åkt på en hjärnskakning men som tur är så verkar det "bara" vara musklerna i nacke och över delen av ryggen tog åt sig av smällen.

Idag tog jag med båda pållarna till Malins ridplan och red ett varsitt pass på dem där. På vägen dit hade jag Helgi som handhäst vilket gick super, han skötte sig galant. Vågade till och med galoppera när jag hade honom på linan bakom, och Dottla var faktiskt riktigt duktig hon också!

Dottla var först ut på ridplanen eftersom hon hade sadeln på sig. Gick riktigt bra av och till men också mindre bra av och till. Spänner hon sig, blir jag hårdare och hon blir ännu hårdare och vi går in i en dragkamp så jag måste lära mig att vara mer bestämd men mjuk och följsam. Plättlätt, eller hur? Haha. Idag fick vi kämpa lite mer med galoppen än sist, hon var tvungen att vara lugn och avslappnad i tölten för att rulla in i galoppen. Var hon lite spänd och jag bad henne fatta galopp ökade hon bara farten, passade iväg eller slängde sig in i galoppen, om det lyckades bli galopp. Men det kändes ändå bra när vi avslutade och hon var riktigt arbetsvillig när jag red rätt och riktigt.

Helgi fick sig ett kort pass där jag bara kände igenom att allt fungerade. Han testade att protestera lite när jag satt upp och bad honom flytta bakdelen på en gång. Han flyttade framdelen eller hela kroppen och när inte det fungerade kom en liten stegring innan han gav med sig och flyttade på rumpan åt både hållen. Sen flöt det på riktigt bra och jag var riktigt nöjd när vi kört igenom alla gångarter och avslutade passet. Han var mjuk och fin och flyttade sig bra åt båda hållen i både skritt och tölt. På vägen hem fick Helgi vara ledarhäst och ridas medan Dottla fick vara handhäst. Hon är något mer bestämd och "bekväm" av sig så hon lät sig släpas efter Helgi och hängde i grimman istället för att kliva på. Dessutom hade hon Helgis grimma som är lite stor åt henne.

Det såg alltså ut så här större delen av vägen hem...

Inte för att jag vet om det är så mycket bekvämare att gå med sträckt lina och släpa sig efter Helgi, men men är man en envis liten grå dam så gör man som man vill...... ;) 

Therese - är våra hästar släkt eller!? SEG-SKITAR till handhästar!

En spikrak väg till framgång och utveckling

Det är så man vill ha det. Ett, två, tre och så är man proffs bara sådär. Hästen går från outbildad till utbildad, från oregerlig till lydig ridhäst. Och en själv går från nybörjare till proffs. Man sitter där och ler och känner bara av framsteg efter framsteg tills man nått toppen... Hur många känner inte igen sig i den drömbilden? När man står där med sin nya häst och bara ser en enda spikrak väg till drömmen..? Men utan steg både fram och tillbaka och hit och dit så tar man sig ingenstans, man utvecklas inte. Oavsett vad det är för häst man sitter på så finns det alltid saker att jobba med, saker att förbättra och saker att lösa. Och så kommer de där nedrans bakslagen som man får då och då. Nej vägen är inte spikrak, den går både och upp och ner och är väldigt krokig. Ibland måste man också vända tillbaka en bit innan man kommer in på rätt spår igen.

Helgi har haft vila i lite drygt en månad nu, och det har kliat i fingrarna att sätta igång honom igen. Så i förrgår åkte jag ut till stallet och hade bestämt mig för att rida båda hästarna. Först ut var Helgi, som inte alls var med på noterna. Påpälsade med många lager kläder och vanliga täckbyxor på benen satt jag upp. Kände av stiglädrens längd och tog på vantarna innan jag bad Helgi börja skritta från stallet. NOOOOOO WAAAAY sa Helgi och stack iväg tillbaka mot hagen, provade göra one rein stop men tyglarna gled mest bara ur mitt grepp och Helgi blev less så han började protestera.  Studsade , något bocksprång och någon stegring, och sen hamnade jag ur balans. Då satte han av i galopp och tack vare hala ridbyxor stöp jag i backen. Rejält. Lite adrenalin i blodet, några svordomar och lite djävla anamma så satt jag upp igen. Helgi är en väldigt smart häst så han körde på samma metod så fort jag bad honom gå framåt och lyckades få mig ur sadeln än en gång. Mer adrenalin i blodet, fler svordomar och än mer djävlar anamma. Jag tog med mig bråkhästen till stallet, drog argt av mig täckbyxorna och stoppade vantarna i jackfickorna och så satt jag upp en tredje gång. Och då satt jag som vanligt i sadeln igen. Greppade tyglarna och bad honom gå framåt, han provade skjuta bogen och stegra en gång men eftersom jag var beredd och hade både bra grepp om tyglarna och bra "grepp" i sadeln, med mina helskodda ridbyxor, så kunde jag säga åt honom på skarpen, lägg ner tramset. Och det gjorde han. Så då var det bara att rida iväg som om ingenting. Sen kan jag inte påstå att det var en bra ridtur då han agerade fjant häst ex antal gånger under ridturen och låtsades bli rädd för olika saker. På grund av det var det ingen idé att försöka arbeta honom seriöst, utan bara rida bestämt framåt.

Dottla däremot var riktigt rolig att sitta på. Jag valde att bara "åka häst" på henne eftersom jag kände av både axlarna och huvudet efter mina möten med marken. Men hon var väldigt positiv och nöjd med livet, lyssnade ok och var avslappnad.

Tröttast i Sverige

Ja, det är nog jag det. Klockan har slagit nio och jag ligger i sängen och ska snart blunda för natten. Tog en tidig morgonprommis med hundarna och morgonstökade i stallet, självklart snodde jag en klapp från varje häst! Var på huvudhandledarträff klockan åtta i morse och hade turen att Therese kunde ställa upp och ta emot hovslagaren medan jag satt upptagen. Skyndade mig hem när vi var färdiga och kom ut innan hovis hann packa ihop och åka. Strålande väder lockade så jag tog med Therese och Ailo ut på en kort ridtur innan jag började praktiken vid 12. Riktigt skön förmiddag alltså! Bjuder på lite bilder från ridturen längre ner i inlägget. 

Eftermiddagen var inte riktigt lika skön då jag varit otroligt trött i skallen från klockan 14. Längtat hem till sängen hela kvällen och nu, äntligen, ligger jag i sängen med prins C kurrandes på täcket. Mysigt värre! 

God natt och sov så gott! 

Jag vill ha snö, ge mig mer snö!

Sitter och suktar efter snö sådär lagom tills jag far till Spanien. Skulle vara överlycklig om snön bestämde sig för att komma i helgen! Så det är ett fluffigt vitt vinterland jag kommer hem till på måndag kväll...

Eftersom jag längtar ihjäl mig till snön och efter julen så snubblade jag in på min youtube-kanal och hittade den här lilla filmen som jag och Lina gjorde för sådär ca 4 år sedan!

HAHA!

Dottla är riden rätt bra de senaste veckorna så nu får hon vila tills jag kommer hem igen. Torsdag morgon går tåget till Stockholm och sen åker vi vidare till Spanien, jag, morfar och Cornelis!

What to do

Jag hade så mycket ridmotivation inför den här helgen, men inte har jag ridit något för det. I fredags var jag helt inställd på att jobba kväll så när de ringde och väckte mig klockan kvart över sju och frågade var jag var så blev det bråttom. Hade kastat om jobbtiderna i mitt huvud. Kastade på mig kläder, gav hundarna mat och gasade ut i stallet för att släppa ut pållarna. Var på jobbet 40 min efter samtalet, vilket är jäkligt bra gjort då jag hade ca 15 min körtid. Var rätt seg efter det bryska uppvaknandet. När jag kom hem var jag helt slut i knoppen så det blev ingen ridning då.

Igår skulle jag jobbat kväll men så ringde de från jobbet strax efter sju på morgonen och frågade om jag kunde byta och jobba dag istället. Ännu ett bryskt uppvaknande och det var ju bara att stressa iväg till jobbet, som tur var kunde Johan ta hand om alla djuren så jag kunde bara fara. Efter jobbet var det bara att svira om till trevligare kläder och åka och fira svärmor! Mysigt värre! Men vi kom hem vid tio så ingen ridning då heller...

Idag är jag död. Omänskligt trött och seg, vill bara sova bort hela dagen. Har städat lite men känner mig tråkigt omotiverad och lite deppig. So what to do about this..? Ska försöka fika lite och fara ut i stallet trots mina dåliga energier. Hoppas att mina bästa och mysiga ponnisar kan muntra upp mig! 

Stressbomben är äntligen utlöst och avklarad

...Så nu är det lugnt. Stressen har lagt sig och jag kan andas ut, känna mig tillfreds. Idag hade jag om-examination i ett praktiskt element. Klantig som jag var missade jag att anmäla mig till den första examinationen och fick inte efteranmäla mig vilket gjorde att jag bara hade ett försök på mig att klara examinationen. Hade jag inte klarat den skulle jag inte få gå ut på praktik och det har känts otroligt jobbigt. Jag har känt mig stressad och orolig inför examinationen, sovit dåligt och drömt mardrömmar. Det är så otroligt mycket vi skulle kunna både teoretiskt och praktiskt, det var tre olika praktiska delar vi skulle kunna, venprovtagning, kateter-sättning och intramuskulär injektion och vi fick inte veta vilken av dem vi skulle utföra utan det visade sig när man fick ordinationen på plats. Jag fick intramuskulär injektion och jag klarade det! Jag blev godkänd och får fara ut på praktik. En stor orosklump försvann från magen när min examinationslärare sa att jag var godkänd och att jag skulle ut och träna på att sticka människor! Haha!

Jag har dessutom precis skickat in mitt första försök av våran hemtenta, som vi har två försök på oss att klara, och jag blev godkänd. Så jag tror faktiskt inte jag ids förbättra resultatet utan nöjer mig med det. Känns skönare att spendera tid i stallet i morgon! Unna mig lite terapi efter examinationsångesten...

Glädje

Jag har börjat lägga in trav och galopp i Dottlas träning nu. Till att börja med bara korta sträckor med mycket skritt emellan och inte så långa turer. Men igår tog jag vår första riktiga tur med vanligt arbete! Jag red upp till Malin och lånade ridplanen. På vägen dit gick det okej, Dottla var något seg men lyssnade bra. Dock fanns ingen riktig tölt och jag kände mig lite frustrerad när vi bara fick till travtakt men jag brydde mig inte så mycket om det. Men när vi kom upp till ridplanen var det andra bullar! Hon blev full av energi och jobbade super på ridplanen. Det gick lätt att växla mellan gångarterna och vi kunde jobba lite på volt i trav i båda varven utan att hon var stel som en pinne! Tölten satt och det var ingen travtakt där. Jag misstänker att underlaget på vägen dit var boven i tölttakten då det var lite fruset i backen och hon kanske upplevde det lite halt åt bakhovarna som fortfarande är oskodda.  

Så var jag bara tvungen att prova lite galoppfattningar. Töltade kortsidan och fattade galopp i hörnet och det blev inte bara rätt galopp utan en lugn! Hon som brukar stressa in i galoppen om inte ridbanan är stor men igår satt den i alla fall, i båda varven! Så jäkla glad och lycklig blev jag då, det kändes underbart! Och då gav jag mig så skrittade vi hela vägen hem och sista biten ledde jag henne. Min fina dam! 

Svettig dam efter bra ridtur! 

Idag blir det tömkörning för henne och så tänkte jag att Helgi ska få följa med som löshäst. :) 

Over and out! 

Goder morgon!

Inväntar Therese för att äta frukostmålet tillsammans sen ska vi fara ut och ta tag i mellanväggen som min lilla gråa dam förstörde natten till igår.

 

Just det, hästar växer på träd om ni inte redan visste det.. Och med det menas att jag antagligen får hem en projekthäst på lite träning inom kort. (Jag vet att du kommer sucka djupt några gånger här, mamma! men nej, det är inte min häst så du kan andas ut och bara höja på ögonbrynen lite...) Ska bli kul och intressant! Får se om det är något jag kan hjälpa till med. Och igår var det medlemsmöte för Gneisti. Vilka tror ni blev två nya tävlingsutskott om inte jag och Therese... Grymt duktig på att inte ta på mig jobb, inte? Haha! :)

Ska även försöka få klart och skicka in våran gruppuppgift till i morgon då vi har redovisning. Fina studenter skickar in sent, eller hur är det ordspråket lyder...? 

Humöret som försvann

Morgonen startade väldigt bra med sovmorgon och kylig hundpromenad,  men när jag kom ut i stallet sjönk humöret direkt och Dottla blev väldigt billig dagen till ära. Demolerad mellanvägg. Suck. Ibland undrar jag om det inte vore både skönt och orosfritt att skänka bort den hästen. Grrrrrrghhhgftftjjhhfef. Morr. 

Inga skador på någon av hästarna och båda mår gott ute i hagen, tuggar frukosthö och njuter av solen. Tur i oturen att Johan är snickare så mellanväggen löser sig nog ganska fort... :) 

Tentaplugg - snart smäller det

Klockan 14 idag skriver vi omtenta på anatomin och det känns faktiskt bra, jag tror på mig själv, jag kommer klara det. Jag hoppas bara känslorna stämmer överens med kunskapen! haha.

Har tenta pluggat lite då och då under de gångna veckorna men senaste veckan och framför allt igår och idag har det ändå känts som om jag lärt mig saker, det har börjat fastna lite. Sen måste jag bara ta tag i hjärnbiblioteket när jag väl är på plats och hjärnan får härdsmälta, ta fram bibliotekarien och låta hen göra sitt jobb i att handsortera kunskapen som finns där inne...


Som belöning åker jag och hämtar en varsin kanin till mig och Therese efteråt. Man måste ju unna sig en redig belöning efter en sådan här prövning... Host... Nej men ni vet väl om att det finns bra grupper på facebook. Det las ut en annons om två kaniner som skänks till ett bra hem med bur och allt, så jag och Therese blir kaninägare i eftermiddag!  Och de ska få bo hos Therese och bli stallkaniner i Ångsta. Bilder ska ni få, såklart! Men det blir ikväll. Är en hona och en kastrerad hane, på ett år.

Upptäckte till mitt stora missnöje att damen trampat av sig en sko i hagen i morse. Grhhrrrgrhhh. Suck, pust och stön. Får åka in på travshopen och köpa sko + sula efter tentan och så kommer Therese ut och slår på den ikväll, förhoppningsvis!

(bilderna är tagna av Lina Andersson på min studentmiddag)

Tjolahopp!

Colbie Caillat - Try

Du duger som du är!

Ångest, löptik och skendräktighet

Livet på en pinne. Eller vad då?

Senaste nätterna har jag vaknat av mardrömmar och känt obehag och ångest. Inte skrikit eller sagt något som jag brukar, bara vaknat och haft oro i bröstet. En olustkänsla som inte låtit mig somna om på en gång. Oftast är det någon som är i sovrummet, vid garderoberna eller vid dörren. Någon som vill mig ont. En mörk figur som är ute efter mig, men när jag tittar efter och verkligen tittar på dörren eller garderoben så är den inte där. Det finns ingen där och jag lämnas vaken med en klump i bröstet. Jag känner mig dum som inte kan släppa känslan av obehag på en gång. Jag vet ju att det bara är i mitt huvud det spökar. Men hjärtat slår ändå lite snabbare och det tar en liten stund innan klumpen har lösts upp och försvunnit.

Jag antar att det är tenta-ångest och stress. Jag har mycket i skolan nu och känner mig orolig inför en viss examination. Skiter sig den får jag inte gå ut på praktik. Det känns jobbigt.

Vi har dessutom två hormonstinna tikar här hemma. Ailo löper så det är blodfläckar över hela golvet, oavsett hur mycket vi städar, (löp-trosor försöker hon klä av sig så det är ingen ide att ha på)... Och den här årstiden följer det med gegga in i hallen så ni kan ju tänka er hur fint vi har det nu. Trots att jag städat två gånger. Ailo är dessutom extra mammig och pipig, vet inte riktigt vad hon vill. Medan Sita är skendräktig och svinjobbig. Ligger och gnäller konstant när vi åker bil, skäller oavbrutet när hon sitter på linan i stallet och när hon ligger hemma gnyr hon då och då. Ofta mjölkar hon sig själv också. Och när hon ser andra hundar måste det skällas extra. Jisses...

Jo, jag älskar våra två hundar och jag skulle inte byta bort dom mot något i världen! Men just nu går dom mig på nerverna.

Långt gnällinlägg, but this is my blog, so....

Vinterlandet

Jämtland har äntligen klätt sig i en vinterskrud. Inte så tjock och kanske inte så långvarig än så länge men ändå. Det ligger vinter i luften och kylan bet glatt i mina kinder idag. Då mår jag gott!

Spelade in filmer i olika grupper idag, på skolan. Filmer om personlig hygien, bäddning och att hjälpa en person från sängen till en stol. Därefter skulle vi kika på en annan grupps film och komma med kritik. Klockan 14.30 var vi klara så då gasade jag hem och bytte om till stallkläderna på en gång. Skyndade mig ut i stallet för att hinna ut innan mörkret kom. Dottla fick följa med ut på en skrittur idag också. Skulle så gärna vilja ha en vettig ridplan här hemma men jag får helt enkelt klara mig. Idag letade jag i alla fall fram vantar så fingrarna faktiskt kunde samarbeta med tyglarna och det blev lite jobb under turen. Fast vi båda två börjar längta rejält efter att kunna nyttja de andra gångarterna också.....

Älskade ponnyskruttan!

Höstblask

Var ute i stallet vid åtta i morse, självklart började det regna på vägen dit ut. Just my luck liksom. Förvisso var jag beredd på ett ymnigt snöfall eller ett lite lätt snöblandat regn dagen till ära. Men spöregn...? Nej tack!

Täckade på hästarna och lät dem äta frukost medan jag fixade i ordning i stallet. Mockade boxarna inför kvällen och smörjde upp Dottlas träns inför den kommande blöta ridturen. Sadelns sadelgjordsstroppar blev också putsade innan jag hämtade in min gråa springare. Jag mådde väldigt gott när jag borstade på henne, drog in hennes hästiga doft i näsan och njöt väldigt av att tillbringa förmiddagen i stallet! Känns ganska lyxigt mitt i student-stressen!

Kändes dock inte riktigt lika roligt när vi kom iväg ut och innan vi ens kommit upp för halva backen var jag blöt och frusen. Hade inga handskar på mig och nysmorda lädertyglar plus snöblandat hellregn/tösnö gjorde inte greppet susen. Det blev en väldigt kravlös skrittur på långa tyglar då jag frös lite för mycket om mina stackars händer för att kunna göra något vettigt. Vädret blev ändå lite bättre under turen och efter en stund snöade det mycket och marken blev alldeles vit. Damen verkade nöjd med livet även om hon tycker det är lite väl långtråkigt att bara hålla sig till skritt. Hon är ju en pigg och energisk dam, icke att förglömma. Nej då, matte påminns ständigt om damens energi och starka vilja....

Halv elva var jag hemma i lägenheten igen och då var det bara att slänga sig i duschen innan det var dags att åka till skolan och få information inför vår vfu, verksamhetsförlagd utbildning - praktik. Känner mig stressad och lite deppig efter idag, vi har så jäkla mycket på gång i skolan nu och det känns knappt med tid. Men det ska väl gå det här också, bara att bita ihop! Framtiden är ljus; studerar till ett underbetalt jobb, övertid, injobbad semester och ja, en jäkla massa fördomar! ;)

Kaaabam

Efter att ha tryckt i mig själv och vovvarna lite frukost for jag ut och morgonfodrade pållarna. Uppskattat som alltid! Sen tog jag med vovvarna på en promenad, ca 5 km. Mysigt och välbehövligt för själen! Hundarna var rätt nöjda med det men blev mindre nöjda när jag stängde in dem i en box och tog med Dottla på ridlektion hos Malin. Det uppskattades inte. 

Men jag hade en mycket trevlig stund i sadeln på min älskade gråa dam och jag fick jobba mycket med att hitta bakbenen på min bestämda dam. Jag fick skritta längs fyrkantsspåret, göra halt, backa och sedan driva på ordentligt för att få med bakbenen. Jag fick också jobba med att ställa henne och försöka hålla koll på bogarna, SVÅRT var det. Men roligt och lärorikt! TACK MALIN! ;)

Lagade en dundergod middag, panerad fisk, pressad potatis, sallad och hemmagjord remouladsås. MUMS! Och nu har jag precis bakat muffins och skrivit klart min del av gruppuppgiften om sömn och ska fara ut och släppa in pållarna. Vankas ju mycket snö i morgon så de får komma in i natt så jag kan täcka dom torra och goa i morgon bitti.

Bjuder på lite fina bilder på mig och min älskade Dottla. Drömmer mig tillbaka till sommaren hos Jenny i Lidköping, när hon fotade dessa otroligt härliga bilder! Saknar sommaren lite granna i detta höstmörker, men längtar ju såklart också efter snön!

Life is good, over and out!

Plans of pålleskruttarna

Helgi har fått kliva på sin viloperiod nu, han skruttar runt i hagen och mår gott. Jag har en omtenta i anatomi näste fredag så jag kommer lägga ner rätt mycket tid på att plugga till den och sen blir det praktik för min del. Därför har han fått börja sin viloperiod redan nu. I mitten på december ska jag plocka upp träningen med honom igen.

Med det sagt så betyder det inte att han bara kommer gå i hagen. Idag fick han t.ex. följa med ut på en kort ridtur. Jag red honom barbacka och tog med Dottla som löshäst. En väldigt kort och kravlös ridtur i skritt med ett kort inslag av lugn galopp för vår del vilket verkade uppskattas mycket av Helgi. Dottla däremot gasade rejält av och till under turen. Ibland tror jag hon är född till hopphäst för hon studsade över kalhygget som en gummiboll. Hoppade över varenda liten pinne som låg i hennes väg ungefär, även de som låg platt på marken.. Riktigt lycklig var hon över att få följa med ut alldeles lös, som den vildhäst hon är. Visade upp sina gångarter allt eftersom och rejsade förbi oss lite då och då. Bjöd på lite bockningar och luftkickar av ren glädje över att få sträcka ut benen ordentligt. Min vackra lilla tok-häst var verkligen lycklig.

Medan Helgi har vila så ska Dottla jobbas igång lite lätt nu från början. Just nu är det skritt vi kommer jobba med i några veckor framåt. Då tänker ni på turen som jag precis berättade om här ovan, där sprang hon ju ganska mycket...!? Ja, precis. Hon kommer få röra sig i andra gångarter när det är kravfritt och utan vikt på ryggen, när hon kan välja själv hur hon vill ta sig fram. När jag sitter på är det skritt som gäller, eller när jag jobbar med henne mer specifikt från marken. T.ex. om jag ska tömköra henne. Men för att hon inte ska explodera eller dö av tristess så kommer jag variera med lite sådana här turer där hon faktiskt får sträcka på benen och bara vara en tok-glad och jättelycklig vildhäst! Jag tror att om själen mår bra så mår kroppen bra, en glad själ ger en friskare kropp.

För min del är det plugget i första hand just nu, så prio är inte att komma igång med Dottla fort heller. Det är skritt i några veckor som gäller och så får vi se hur mycket jag hinner och orkar jobba med henne under praktiken. Vi kommer att ta det väldigt lugnt! Men jag har i alla fall bokat in en ridlektion för Malin med Dottla i morgon. Blir ett kort skrittpass och jag har bett om att fokus ska ligga på att lösgöra och få med rumpan. Ska bli riktigt roligt att rida henne för någon som kikar och kan hjälpa oss med bra skrittövningar!  

Fodringsystem

Jag är en praktisk människa som gillar när det går snabbt och smidigt och är enkelt! Eftersom det "bara" är jag som sköter om mina två pållar är det ohållbart för min del att ha flera fordringar under dagen. Jag både pluggar och jobbar och så bor jag tio min från stallet så tidsmässigt går det inte riktigt ihop, plus att det är oekonomiskt att sitta och köra till och från stallet flera gånger, det skulle bli några mil extra per dag. När vi bodde i Ångsta införskaffade jag mig tio stycken småmaskiga hönät vilket jag är riktigt nöjd med! De förlänger ättiden! Men i Ångsta hade vi inga bra ställen att sätta näten i så det blev i trästaketet på hagen...

Järngänget i Ångsta!

Eller så hade vi en hösilagebal i hagen....

Bild på Linneas förra häst Charlie i Ångsta

När vi flyttade hit till Oviken byggde jag några ställningar där jag kunde hänga näten, de hängde fritt i luften och hästarna fick kämpa än mer med att få ut höt ur dem, vilket också förlängde ät-tiden! Detta fungerade super för Sonja! Men Dottla fick väldigt konstiga halsmuskler efter ett tag och tillslut insåg jag att det nog var "nätens" fel. 

Dottla förra hösten

Dottla förra hösten

Sonja förra hösten

Så i år har jag och Therese byggt hölådor  till våra hästar. Hölådor med karbinhakar i så att näten går att sätta fast ordentligt i lådorna. Hästarna får då äta på ett mer naturligt sätt, med huvudet ner mot marken, vilket än så länge verkar fungera riktigt bra för mina hästar! Vi byggde lådorna med en tung botten för att minska risken med en vält låda och ett hönät på marken. Mina hästar har vält den ena av lådorna en gång så jag tror vi har lyckats rätt bra ändå! Risken med näten är ju just att hästarna kan fastna, speciellt om de har skor. Därför var det viktigt för mig med den tunga botten på lådorna. Som med allt gäller det att väga för och nackdelar mot varandra och för min och mina hästars del är hölådorna och näten en riktigt bra lösning.

Snickarverkstad, Therese i högsta hugg!

Fina lådor!

Bra idé matte!

Dottla i full rulle med att äta frukost!

Eftersom Dottla ev har haft fång är det strikt diet på henne, och ni som känner min häst lite närmare vet vilket monsterhumör hon får när hon är hungrig. Så min häst behöver "fri tillgång" på mat för att hålla humöret uppe, hon får inte äta hö/hösilage på fritillgång just pga fångrisken och jag kan inte fodra flera gånger per dag. Min lösning just nu är näten! Och höblandad halm som jag fått tag i. Jag fyller ett nät till varje häst och sätter ut i hölådorna, och det räcker under hela dagen. De har något att stoppa i magen från morgon till kväll, mycket gladare hästar! Dottla har tagit över ledarskapet i hagen och är grinig vid fordringarna på kvällen om de ska stå ute, hon ska ju ha det bästa av näten och ska ju börja äta först, såklart.... Men det är lugnt så fort första nätet är på plats och Helgi vet att det är bättre att vänta lugnt en bit bort. 

När hästarna står inne får Helgi hö och lite höblandad halm och Dottla får för det mesta enbart hö-halmen. Hon går ju lite på bantning också. Självklart sätter jag ut näten på morgonen innan hästarna släpps ut och då är det också lugnt när hästarna går till varsin låda. 

Soft Sunday

Haft en riktigt lugn och skön söndag hittills. Sovmorgon, joggingrunda och stallfix är tre ord som beskriver denna sköna dag. Och ett Greys-avsnitt har också hunnits med! :) Nu ligger jag på soffan, med katten på magen, och vilar mig i form inför kvällens arbetspass! 

Välbehövlig chill-dag eftergårdagens innehållsrika tävlingsdag..! Klev ju upp halv sex igår för att hinna fixa i ordning allt och klockan tio på kvällen somnade jag i soffan och blev väckt av Johan när det var dags att masa sig till sängen.. Så morgonens sovmorgon var något kroppen behövde! Sov liksom i tio timmar... :) 

Hade tänkt rida lillprinsen idag också men låter han vila och så tar vi en tur i morgon i stället! :) 

Over and out! 

Wiiihooo!

I morgon är det tävlingsdax! Jag och Victoria åker tillsammans upp till Wången, klockan sju i morgon bitti beger vi oss iväg och vi är taggade till tusen! Hoppas på att allt flyter på och går bra, att jag skärper till mig och rider bra och att vi får ett härligt väder! Och såklart att det går bra för Victoria och hennes svarta springare Eldros! 

Håll tummarna för oss och ni som inte har något vettigt för er kan ju ta och pallra er till Wången för att avnjuta lite härliga islänningar som tävlar på hobbynivå. Tävlingar från klockan nio! :) 

God natt världen! :) 

En god vän och älskade hästar!

Nyss hemkommen och nerslängd i soffan, mycket skönt! Är ganska tröten av mig men ska försöka göra något vettigt av kvällen i alla fall..! Får väl se hur det går..

Hästarna har fått stå hos Therese de senaste tre dagarna för att underlätta lite och minska ner sträckorna med transport på bilen. Himla smidigt och skönt när man har någon som bor halvvägs till stan och som man kan byta hästtjänster med! Dessutom har ju Therese följt med som hästskötare och hjälpt till vid i och ur lastningarna vilket har gjort allt så mycket lättare för mig! Vi är nästan som syskon, om ni inte förstått det redan! Vi hjälper och stödjer varandra väldigt mycket och löser många problem i hästvardagen tillsammans! T.ex. Hade ju jag hennes åring och gamling på bete hos mig i somras när hon inte fick tag på nog med bete och vi har låtit både sadlar, bett och annat smått och gott vandra mellan oss efter behov. Therese är ju också uppfödare till min gråa dam och vi har alltså känt varandra i 11 år nu. Så jag är lyckligt lottad som har en så god vän (numera) nära till hands! Känner mig väldigt tacksam och glad över att få ha dig som vän, Therese!   

Båda hästarna har mått gott på "hotell-vistelsen", men i motsats till Dottla så har Helgi varit på ett mini-ridläger. Vi red ut både i tisdags efter skoningen och i onsdags när jag kom ut efter skolan. Idag red vi upp till ridplanen och red ett pass där innan jag packade in mina två i transporten och for hem. I morgon ska lillgrabben få vila och på lördag blir det "final-dax" för oss! Sen tror jag faktiskt vi ska tagga ner lite, jag tänker att Helgi ska få en rejäl vila från och med november och en bit in i december. Vilket jag också diskuterat och pratat om med Therese i dagarna. Han ska få en chans att låta allt nytt sjunka in och det passar mig väldigt bra då jag har praktik från mitten av november till mitten på december. Är ju dessutom en väldigt mörk och höst-trist period som brukar innehålla mycket snöblandat blask. Kommer förmodligen få världens abstinens, men ändå. Jag tror verkligen han behöver få vara häst och mogna än lite mer i skallen. 

Såg fram emot nästa Hjalti-kurs som bara den, att få delta med båda hästarna! Men så gick Dottla och blev halt och jag upptäckte att kursen är samma helg som jag kommer vara Spanien och fira mammas 50:års dag. Surt sa räven! Så ingen kurs för mig i november! :( 

Men det kanske var menat så, just för att Helgi verkligen ska få sin vila då!? Haha, hästnörd som jag är muttrade jag många svordomar över den missade kursen. Konstigt att man hellre åker på kurs med hästen en dag än till ett varmare land i fyra dagar...! ;) 

Over and out! 

Andas ut!

Röntgenplåtarna visade inget. En sån stor lättnad! Nu kan jag andas ut!  Hon är väldigt mycket bättre men har fått butta för att häva inflammationen som eventuellt finns kvar. Veterinären kunde inte säga vad det berodde på och tyckte hon hade en lite ovanlig "fångsymptom", men för säkerhetsskull är det strikt diet för damen. På tisdag blir det åter in till kliniken för att få på sig skor. Många turer dit denna månad, men så blir det när älsklingarna inte är helt 100!

Ytterligare två veckors vila för damen med stort D och sen får vi se när vi kan sätta igång med motionen igen! Hoppas att vi har lite medvind från och med nu och att mina älskade djur får må bra!