Jag har tränat i ca tre veckor nu och jag tycker att det går otroligt bra än så länge. Det känns faktiskt jätteskönt! Försöker springa nästan varje dag och hittills har det fungerat hur bra som helst. Jag har bara haft två dagar på dessa tre veckor som löpningen känts otroligt tung, den ena var idag. Solen lyser men det är svinkallt i luften plus att det blåser. Blev inte varm förrän efter halva turen men frös om händerna hela rundan. Fick ner mycket kall luft i lungorna som gjorde det extra jobbigt att springa och på slutet kom blodsmaken i munnen trots att jag fortfarande inte springer/joggar så långa sträckor eller gör det snabbt. Att jag dessutom fick ont i ena vaden gjorde inte heller saken bättre. Men nu är det avklarat och jag tog ju mig runt så jag får faktiskt ge mig en klapp på ryggen och känna att jag var lite duktig ändå som inte bara gav upp och gick hem istället! Jag har aldrig varit ett fan av att springa så då känns det rätt bra när jag fortsätter springa trots motgångarna. Jag tänker faktiskt inte bara sitta här och klaga och berömma mig själv utan jag tänkte faktiskt också berätta om det positiva. Det har faktiskt varit mycket lättare att komma igång än jag trodde med löpningen. De flesta av mina rundor har känts otroligt lätta, sköna och roliga att springa och det har varit så skönt i kroppen efteråt. Tidigare har känts jobbigt när jag försökt komma igång med att springa och det har liksom inte gett mig så mycket. Men nu så! Nu känner jag mig piggare, mår bättre, min hy har blivit bättre (antagligen pga att jag har lite dålig blodcirkulation, heeeeeey iskalla fötter, händer och nästipp!), och jag känner mig mer positiv. Och jag får igång blodcirkulationen för minsta lilla, innan kunde jag frysa på Citygross när jag satt i kassan de senaste gångerna har det inte hänt. Härligt eller hur? Jag hoppas att jag håller igång detta nu och att jag faktiskt tar mig igenom svackorna utan att sluta...!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar