dead man walking

Hej bloggen. Eller något åt det hållet. Ähum. Här var det dött, dödare än döden. Men nu ska det bli ändring på det, förhoppningsvis. Håll tummarna för nu kör vi.

Det har hänt lite saker under hösten och nu känner jag för en liten ny-start här. Jag är en sådan där bloggare som bloggar precis när JAG VILL, jag struntar i läsarantalet, kort och gott struntar jag i vem DU än är som har hittat hit. Jag skriver för att jag vill skriva här, för att jag känner för att skriva och inte för att du ska ha något intressant att läsa. Men som alla andra bloggare, (-ja ni som någon gång har startat en blogg) så tycker jag att det är kul att folk hittar hit, läser, har åsikter och frågor och lämnar ett avtryck. Så feel free att kommentera och roa er tillsammans med mig och mitt lilla zoo.

För nu är det nog närmare ett zoo jag har. Min fina "lilla" flock har blivit stor. Det började med Dottla för snart nio år sedan, för två år sedan fick jag tag på min lilla blandrastik Ailo, ganska precis för ett år sedan utökades vår trio med katten Caspian, i somras tillkom baskjirhästen Sonja och nu i höstas blev vi med geten Bärrabus. Och så har jag ju min fina man J och hans jaktkamrat Sita (drevertik). Så ja. Ähum. Ett zoo var det va!?

Dottla

Sonja 

Sita och Ailo

Bertil aka Bärrabus

Caspian

Liten kan själv!

- eller inte alls.

Är dunder trött efter dagens bravader. Drog släp med min bil, läskigt som satan. Plus att släpet var tungt lastat då det var en 500 kg höbal som skulle med hem. Tog mig hem, trixade med backningen och insåg att inget gick som det skulle. Åkte ut från gården igen för att göra om och göra rätt. Släpet skar ner i diket när jag inte tog mig uppför lilla backen upp till brevlådorna. Fick loss bilen från släpet och körde in på gården igen. Fick den briljanta iden att åka hem till Börön en sväng, och greja i väntan på att J ska sluta. Tog mig fram till släpet och så skar framhjulet på bilen ner i diket när jag försökte köra om släpet igen. Great. Släppte den iden rätt fort. Efter någon timme fick jag hjälp upp av grannen och har sedan fått åka runt på byn och raggat traktor. Så ikväll någon gång får vi hjälp att dra upp släpet och ställa in det på gården igen, och förhoppningsvis får vi hjälp att sätta rundbalen på rätt plats. Gött.

Tur J får ut och lugna nerverna i skogen en stund innan han kommer hem till kaoset här hemma..... Hehe eh. Ja, vi blir ju inte göra lösa så länge jag är i farten iaf...

Suck pust och stön

Igår var en mysig dag. Ungefär hela dagen tillbringades i sängen/soffan. Men det hände ju lite saker också. Vid två-tiden klev jag ut genom dörren och gick ner i stallet, fixade iordning och gjorde klart allt där. Eftersom mina två bättre hagar just nu är helt hopplösa (upptrampad lera som fryst, knaggligt och djävligt!!) så bestämde jag mig för att låta hästarna få gå i den lite mindre hagen i slänten, där det även finns lite att gnaga på. Ledde dit dem och de blev överlyckliga. Kände att hungern blev påträngande och gick in till Johan igen. Satte oss i soffan och pratade om vad vi skulle äta. Bylla bestämde vi. Yaaay. Då kommer grannen och knackar på.
- Hej. ähum. Era hästar har rymt... De står ovanför 45:an.
- Hehe, va, nej men de... *tystnad* kikar ut på "balkongen" och ser att trådarna fladdrar lite hejvilt. Inga hästar kvar där inte.

Jag tackade så mycket och så fick både jag och Johan kasta oss ut. Som tur var kom ännu en granne och plockade upp oss och skjutsade upp oss till hästarna. Han hade försökt fånga in dem men tydligen hade Sonja lagt öronen bakåt och motat bort honom.

Vi kliver ur bilen, jag går fram till Cilla och får på henne grimman. Sonja kommer med öronen bakåt och visar tydligt att vi inte är välkomna. Jag går fram och fångar in Dottla och så får Johan hålla de båda damerna medan jag försöker ta Sonja också. Men det hade hon inga planer på att tillåta. Fick gå efter henne något varv runt flocken innan jag började kunna få kontakt. Men så strök hon förbi Cillas rumpa och jag kom lite för nära hennes flock och henne så öronen åkte bak och så sparkade hon. Någon svordom kom det allt innan jag haltade efter Sonja, och då gick det helt okej att fånga in henne också...

Inte en skråma på någon av hästarna. Alla såg ut att må bra efter det lilla äventyret. Ja, alla förutom jag då som får hoppa runt som en krympling. Tur jag har världens bästa man som pysslar om mig!

Jag har faktiskt aldrig sett en häst uppföra sig på Sonjas vis men jag vet ju inte heller vad hon har upplevt i sitt liv. Hon är ett djurskyddsfall och hon har gått som ensamhäst (men tillsammans med kossor) så jag vet inte vad som gjorde att hon kände att flocken (Cilla) behövde skyddas. För hon är ju inte alls rädd för människor. Fast å andra sidan är hon väl inte så glad i mig nu när jag fått ta hand om och gjort rent bölden... Men det var intressant att se att så fort vi tog Cilla så kom Sonja och visade att det inte var okej. Som om Cilla var hennes föl eller som om hon var ledarhingsten och jag en annan hingst eller så... Cilla och Dottla brydde sig inte alls och jag fick ju klampa fram och plocka in D utan att Sonja brydde sig. Svårt att beskriva vad som hände men det var mycket intressant att se och uppleva även om det gjorde och gör väldigt ont i mitt ben nu efteråt. Man lär sig alltid något nytt!

Life

Hello world. Again. Long time no see.

Det har gått bra nog länge utan ett ljud, från min sida, här på bloggen. Tråkigt nog. Men det är av de enkla anledningarna att:

1.) Vi inte har något bra internet i lägenheten.

2.) Tiden har runnit iväg.

3.) Jag har inte riktigt känt behovet av att skriva.

Ungefär så. 

Men nu, idag, när jag är hemma och är sjuk känner jag att en liten uppdatering kanske skulle sitta på sin plats. Eller vad säger ni?

Jag är glad, kär och har en fin lägenhet. Check. 

Något som inte har gått så bra är hästbiten. Dottla har varit svullen i ett ben en lång period nu. Första veckan var hon rejält svullen men knappt halt, men svullnaden har gått ner och det blir nog snart en igångsättning i sakta mak på henne inom kort. Cilla (Linneas häst, som står här på lite uppfostring) har blivit vaccinerad, haft hosta, haft feber och så blev jag sjuk nu(!?) Så det har inte blivit så mycket arbete med henne som jag hade tänkt mig denna månad, men i morgon så kör vi igång igen. Nya tag. (Jag har en regel att jag inte får rida om jag är hemma och är sjuk, mycket bra regel!) Och så har vi Sonja. Min nya pålle. Hon gick och fick en stor knöl/böld på halsen första dagen denna månad. Tre gånger har vet varit ut, trevligt. De är riktigt fundersamma över hennes böld då den betett sig lite underligt.  Men nu äntligen verkar hon vara på bättringsvägen. Bölden har inte varat eller runnit något senaste dagarna och den är betydligt mindre och öppningen påvisar stark läkning, så nu håller vi tummarna för att hon blir frisk. Dock lär hon nog alltid ha en knöl på halsen från och med nu. Men det skönhetsfelet kan vi leva med. 

När vet ändå var ute och kikade på Sonja så fick hon kika på Dottlas ben också. Hon trodde inte att Dottla fått en riktig senskada men att det kunde vara en föraning, typ. Så det kändes lite tråkigt. Men men, som nämnt, hon är bättre nu och förhoppningsvis är kan vi börja skritta igång igen snart. 

Shut up

Har grejjat på hela dagen. Var dock lite seg-startad. Har varit på provjobb (och får höra i nästa vecka om jag fått det eller inte). Efter det har det varit full rulle, köpt arnika på Ancis hälsobutik, hämtat müsli och spån på foderbuan, röjt upp rejält i stallet då Linneas häst flyttar hit på onsdag, städat, diskat och tvättat, pysslat med hästarna och mockat. Så nu är min tanke att ta det lite lugnt, kika på en film och vänta på att Johan kommer hit.

Puss

Seg, segare, segast! Så känns den här dagen. Vill bara ha något att göra. JAG VILL JOBBA. NU. Fan. Blev en sådan där hemsk morgon. Den sovs bort. Sov till halv elva. HALV ELVA. Usch. Vaknade halv åtta, tänkte kliva upp och springa vid åtta. Mamma ringde kvart i. Klockan ringde 08.00. Jag låg kvar och funderade lite, klappade lite lojt på Ailo och Caspian och vips så vaknade jag vid 9. Funderade lite på vad jag skulle göra och dåsade bort igen, vaknade 9.50 och samma sak händer igen. 10.30 vaknar jag, seg och irriterad på mig själv. Klev upp och åt frukost och sen stack jag, Ailo och Sonja ut på en supermysig skogstur. Humöret blev lite bättre. Kom tllbaka och släppte pållarna på en timmes bete medan jag fortsatte på gårdagens arbete; mocka hage. 4 kärror skit. Gosh. Hästar bajsar mycket! Sen fick jag nog, släppte tillbaka hästarna och la mig ner i hagen under Dottlas vakande öga. Mysigt. Sprang in när regnet kom och sen dess har jag legat i sängen, med dumburken, och sökt jobb. Yaaay. Jag vill bara ut och jobba, jobba, jobba nu! Eller så önskar jag att jag vore en katt, som Caspian, som sover bort hela dagar och nätter utan att bry sig. Som är nöjd bara han får mat, lite klappar och en skön plats att sova på. Och någonstans att vässa klorna. Hmmmmm. Vill vara rik och bara gå lös på allt som behöver göras här. Suck. Kanske kan gå lös i stallet i helgen? Hoppas på det.

Nej nu ska jag äntligen göra något. Något som gör mig glad.

an ordinary everyday-day

Har precis stoppat in en fiskgratäng i ugnen, så gött när det bara är att värma! Sov hos J i natt, mysigt värre. Nykär och glad. Life is good. Varit till stan och ätit lunch med mor min, varit på arbetsintervju, skickat brev till polisen, hämtat tråd och gjort en provisorisk beteshage till pållarna och mockat "vinterhagen" på tre kärror skit. Så nu är jag hungrig! Food...! Längtar tills sängen är helt ihopskruvad och tills jag fått hem en soffa. Lägenheten känns inte riktigt som hemma än.. Kan ju bero på att jag knappt har några lampor och "vardagsrums"-delen är ekande tom. Hmm. Stallet känns dock helt underbart mycket som hemma. Hehe. Trivs som fisken i vattnet! Härligt!

Ailo är inne i en period av löp, tror jag. Hon har betett sig underligt den senaste veckan och varit lite upp och ner i humöret plus att Kask och hon försökte bli föräldrar häromdagen. Dottla är svullen i ett bakben så hon vilar och Sonja brunstar fortfarande men jag tror det håller på att avta lite (förhoppningsvis!!) så rid och arbetsbiten för deras del är väldigt låg just nu. Jag och Sonja roar oss mest ute i skogen just nu. I den delen av skogen där inga jägare håller till...

Igår var Linnea hit och vi pratade massa häst, såklart! Och så slängde jag upp Linnea på Sonja och så knatade vi ut på en härlig tur. Jag och Ailo sprang bredvid medan Linnea red, bra sätt att motionera både mig, hund och häst på! Hehe.

Så det är väl ungefär det jag kan rapportera om just nu.

Just det. Jag följde ju med Johans familj på lite kalas i helgen. 100års kalas på lördagen, tänk att träffa en människa som fyllt hundra. Galet vad fränt! Sen på kvällen var det surströmmingsfest i Börön som avslutades i Böröns alldeles egna strandbastu. Mysigt värre! I går kväll var det 50års-kalas vi var inbjudna på då Johans farbror fyllde år. Hela helgen har alltså bestått av trevligt folk, god mat, härliga efterrätter och en massa mys. Vad mer kan man önska sig..?

förrgår, 05/09-12

Rätt intensiv dag ändå. Sprang/promenerade 5 km med Ailo och sen fixade jag med massa hemmasysslor innan jag tog ut pållarna en kortis. Min tanke var att rida Sonja och ha Dottla som handhäst, vilket inte fungerade alls. Sonja brunstar så mycket just nu och tror att allt och alla är en hingst. Ungefär. Så vi stod still och Sonja pep och viftade med lite ben. Dottla funderade mest på hur man skulle kunna få tag på det goda gräset. Fick hoppa av och leda damerna en bit och tillslut satt jag upp och red på D istället. Som skötte sig förvånansvärt otroligt bra. Hon brukar inte vara så bra när man har handhäst, där och då skötte hon sig perfekt. Dessutom red jag henne bara i Sonjas nosgrimma. Ibland blir man glad. Så otroligt djävla glad. Vi har tagit oss lite längre, än en gång.

Angie var ut och verkade pållarnas hovar. Fick veta att jag gjort ett bra jobb med Dottlas hovar under det gångna året, vilket var jätteroligt att höra! Och Sonja brunstade så mycket att vi lämnade bakhovarna. Hon får vi ta i nästa vecka. Om brunsten lagt sig lite. Jag har aldrig varit med om en häst som brunstar på det här sättet. Om man tar i henne när hon är lite spänd så piper/skriker hon och viftar med med något framben, kommer man åt magen bockar hon eller sparkar hon och skriker...? Samma sak om man sitter på. Inte normalt...? Vi får se om det är en engångsgrej, bara för att hon är ny här osv, eller om denna kraftiga brunst är återkommande. I så fall kan det ju vara något som är fel, att det gör ont eller något sådant. Det märker vi.

När Angie åkt så fixade jag iordning mig och for till Johan och hans jaktlag där jag sov över. Mysigt. Ailo fick sova i bilen, så hon fick allt chans att testa sitt nya vintertäcke. Vilket satt som en smäck och hon höll sig varm och go hela natten! Gött.

Blixtar och dunder, magiska under!

Just nu blixtrar och åskar det ute samtidigt som regnet öser ner. Några tända ljus, eld i kamin och en bra bok i högsta hugg. Livet är alltför bra ibland!

Jag, Ailo och Sonja tog en snabbis i regnet innan pållarna fick stanna inne i stallet. De tittade konstigt på mig när jag sa att de gott kunde stanna inne nu när det var sådant ruskväder.
- men mamma, jag vill ju vara ute!!!!!! sa Dottlas blick..  Men Ailo tycker i alla fall det är så sköööööönt att vara inomhus igen. Regn och rusk är inte riktigt hennes grej!

Dottla fick sig ett pass i padocken innan jag tog ut Sonja, så båda hästarna är motionerade idag. Och vilken energi det var i skruttan idag. Myspållen. Och fina rena gångarter idag. 

Och idag fick prins Caspian flytta in hos oss igen. Härligt att ha hela flocken samlad igen!

Bara J som saknas nu....

inflyttad

Nu är jag inflyttad i lägenheten. Hästarna står inne och vi väntar på Malin som skulle hjälpa mig att ta av en sko på Sonja. Livet känns gött och jag är hemma igen. Life is good. Saknar världens bästa Johan som är på älgjakt. Gosh, 5 långa dagar utan pussar. Eller ja, 4. Han var ju faktiskt hit en kort sväng idag då han glömt lite saker och jag glömt mobilen i hans bil. Hehe. Minnet är bra men kort...

Bjuder på lite bilder på Sonja (Sjalunja)

Life

Livet rullar på. Håller på att flytta in för fullt och allt känns jättebra. Konstaterar dock att det är dyrt att flytta.... ehheh. Har dessutom ingen som helst mottagning eller så i lägenheten så just nu är jag inte så kontaktbar. Har inget internet heller. Inte bra. Suck. Så just nu har jag lagt beslag på Johans dator en liten stund. Har i alla fall hunnit hälsa på pappa och Annsofie (och Moa och Fanta såklart) och flängt hit och dit och hämtat och lämnat grejer och människor och hundar. Alltid trevligt när det är fullt ös, eller hur...? Har inte ridit något alls sen jag kom hem då tiden inte riktigt räckt till men i morgon så blir det jobb för pållarna. Och mig. Hehe.

tomorrow

i morgon flyttar jag heeem. äntligen.

Bellas zoo

har fått ett nytt tillskott. Nu blir det två hästar istället för en. Känns bra!

days

Tiden rinner iväg, snart dax för flytt. Har jobbat och umgåtts med vovvar och vänner. Nu är mamma här och tiden för bloggen har inte funnits, helt enkelt.

Igår var jag och provred en häst. En basjkir som heter Schalonia (tror jag).. Fin och snäll häst!

Man ska inte rida utan hjälm. Man ska absolut inte rida okända hästar utan hjälm. Jag var ett dåligt föredöme här, I know. 

Bloopers

photosoot från stranden

Självklart min fantastiska syssling Jenny Nyström som är fotograf!

Today

Första delen av dagen spenderades i sängen, gött att bara ligga och dra sig. De ringde från Citygross och ville att jag skulle komma in och jobba. Klart jag ställde upp! Stack ut med hudarna, först, på den korta promenadrundan (3.3 km) och sen fick de sitta i lina medan jag var och jobbade. Var en lugn dag på jobbet så jag blev lite småseg, förkylningen är ju inte riktigt borta än... Suck.. Men annars gick det bra! När jag kom hem tog jag ut vovvarna på korta rundan igen, sen fick de vänta lite medan jag dammsög golvet en snabbis. Jag tappade en ljushållare i golvet, innan jobbet, som gick i tusen bitar såklart. Så det var nödvndigt. Plus att det låg ca 50 döda flugor på golvet efter gårdagens massmord....

Har diskat, ätit och ropat in katten nu ikväll och nu ska jag sova innan det vankas jobb i måra. Halv tio ska jag infinna mig på Stadt. Gött! Life is good. I'm in löööööv.

Bilder från när jag och vovvarna var på stranden och en film där Ailo demonstrerar hur man bäst leker med en ny hundleksak....

yesterday

Igår hade jag en helmysig dag! Först en långpromenix med vovvarna, sen en go-smoothie och slapp i solstolen innan det bar iväg till stan och Anna för min del. Vi tog oss en varsin pizza på Rhodos och snackade en massa strunt, supermysigt! Därefter vandrade vi iväg till Birgers (tror jag det hette...?) där vi köpte glass i stora lass. Strax därpå for jag på Ica och köpte flug-mördar-prylar. När jag kom hem sprayade jag ner hela lägenheten med flug-mördar-spray, tog ut vovvarna en kortis och så for vi iväg till ridskolan. Där hade de redan fått in allt hö, så jag och Malin tog oss en tur i skogen, med mina två odågor, och plockade svamp. Gött! Hundarna fick sig en rejäl långprommis till och var ruskigt nöjda och trötta efter att ha rejsat järnet under promenadenss gång. Ibland är livet bara så jäkla bra, sååååå skööööönt!

Avvis mamma!?

Btw har Lisas äppelträd galet mycket äpplen...

knee

En sak som inte är så bra idag är mitt knä. Igår sprang jag ju 9 km och det kändes inte alls i knäna eller benen alls, utan det var för att jag började må illa som jag slutade springa. Igår kväll, på jobbet, fick jag jätteont i vänstra knät, det blev värre och på slutet strålade liksom smärtan från knät hela vägen ner till foten. Tjurig som jag är så haltade jag på och tänkte att det bara var en liten överansträngning som skulle ge med sig av vila och sömn. Vilket det gjorde, i morse när jag vaknade hade jag inte ont alls. Men så fort jag stack ut och promenerade kände ag av knät på en gång. Not good. Så det får väl bli ett lindat knä framöver och ingen löpning på några dagar... Känns så tråkigt. Antingen är jag sjuk så att jag inte kan träna eller så har jag ont så att ag inte kan träna. Ledsamt!

Aja, var bara tvungen att skriva av mig den lilla irritationen jag hade så att jag nu kan njuta ännu mer av denna underbara dag!

what a lovely day

Vaknade av att min fina, goa vän Anna messade och ville ta en fika senare idag, solen lyste in genom fönstret och livet kändes bara sådär himla bra. Stack ut och promenerade med vovvarna en sväng och njöt av värmen. Nu sitter jag med en smoothie i högsta hugg och mår sådär sommargott. Life is perfect. Ska snart sätta mig och slumra i solstolen då jag tyvärr inte hinner måla som jag hade tänkt idag. Ska ju träffa Anna vid två och sen ska jag åka ut till ridskolan och hjälpa till med lite höupptagning, så måla får jag göra i morgon. Hinner inte mer än plocka fram färgen innan det är dags att plocka bort och göra mig i ordning. Nej, då får solstolen komma till användning istället!

Hej sommarvärme och bra humör! Hoppas alla har en lika underbar tisdag som jag har! ;)

seee yaa laaaaateeeer!

Härlig dag!

Har haft en toppen dag idag. Började med lite god frukost, mjölk och müsli, innan jag tog en kort promenix med vovvarna. Brummade in till stan och handlade lite nödvändigheter. När jag kom hem tog jag ut vovvarna igen, på en lång springtur. 9 km blev det, sen sa kroppen ifrån. Är ju inte helt frisk från äckelförkylningen även om jag mår riktigt bra. Har fortfarande kvar slemhostan. Usch. Så sista kilometrarna hem promenerade vi alltså. 

Gjorde en supergod smoothie och tryckte i mig två knäcke mackor innan jag stack ut och målade lite krukor åt min hyresvärd. Nu sitter jag inne och äter middag och när jag är färdig ska jag ta mig an pållen lite. 22.00 börjar jag jobba på Harrys och jag känner mig riktigt taggad nu! Hoppas det är nå folk på Måndax ikväll! Sista gången ju!

Yaaaaay. OCH SNART FLYTTAR JAG HEM!!!! TAGGAD SOM SATAN!!

Btw har en miljon flugor flyttat in. Inte kul.

Helomvändning

Har haft en helmysig dag förutom en incident.

Först ett mycket trevligt städpass på Stadt, dock en massa bakfulla, halvnakna ryska elitbandyspelare som bodde på hotellet. Lagomt roligt att knacka på och få se en karl endast iförd kalsonger stå och titta på mig som om jag vore dum i huvudet när jag hasplar ur mig;

-huh, do you want claening????

Hände rätt många gånger under dagens gång. I princip alla tackade nej och vände tillbaka in i bakisdimman.

När jag kom hem tog jag ut jyckarna på en promenad som var helmysig! Fram till katastrofen. Rambo har fungerat jättebra på våra promenader och jag har, precis som hemma i Börön, haft honom lös rätt mycket. Det har inte varit några problem på den fronten. Så precis som vanligt fick han och Ailo gå lösa största biten av våran 5 km långa tur. Det finns vissa bitar jag jämt har hundarna kopplade och sista biten hem är ett sådant ställe då vi ska över en 80 väg osv. Det var en bit kvar till kopplingsstället och allt var lugnt och stilla. Plötsligt drar Rambo iväg. Stänger av öronen och bara rusar. Jag visslar och skriker efter hundurslingen men han stängde som sagt bara av och drog över vägen och hem till gården. Som tur var skedde ingen olycka men det kom bilar och han hade en jäkla tur att inget hände. När han kom upp till gården konstaterade han att jag och Ailo inte var där och så rusade han ner och ut på vägen igen. Som tur var började jag och Ailo närma oss gården och kunde ropa in honom/få kontakt, och grannarna här på gården hade sett honom och hjälpte till att fånga in honom. Skönt att jag hade reflexvästarna på idag! Tacka gudarna för det. Jäkla skit.
(Ailo kom ju in till mig så fort jag började vissla, så med henne var det lugnt. Som alltid!)

Och allt är ju egentligen mitt fel eftersom jag trodde jag hade kontroll på honom, att han lyssnade. Så nu blir det koppel på honom. Fy vad arg man blir, och rädd, och ledsen. Det var en bra bit han sprang. Och det finns ju ingenting man kan göra när de drar iväg sådär. Nej, tackar för att jag har Ailo som är så otroligt mammig. Det ska bli skönt att vara bara vi två igen, när mamma har plockat med Rambo hem. Det har inte fungerat riktigt så bra med att ha Rambo här som jag trodde. En massa små saker som gör att det inte gått helt smärtfritt. Han hör helt enkelt hemma i sköna gröna Börön...! Han är precis som Ailo en helt fantastisk hund men kombinationen Ailo + Rambo har inte varit den bästa..

Men förutom den händelsen så har dagen varit jättebra. Tog ut Dottla nu på kvällskvisten och red i corallen. Kändes riktigt bra idag och hon kämpade på väldigt bra. Skönt att hitta en sådan underbar ridkänsla efter stressen och paniken efter Rambo-incidenten..

Intensiv dag

För att ha klivit upp klockan ett så har jag hunnit med massor. Jag och vovvarna har varit ut till Svalnäs och badat. De har fått träna massor när de jagat efter bollen i vattnet. När vi kom hem blev det en 5.5 km lång springtur för oss alla tre. Helt slutkörda blev småttingarna, vilket var väldigt skönt då jag kunde stänga in dem utan gnäll i sovrummet och ta ut Dottla lite granna. Också har jag tvättat och diskat... ;)

Nu ska jag snart brumma iväg till jobb. Great!

pussen

äntligen!

Äntligen får jag fixa i ordning mig och åka och jobba! Jag höll på att gå under av tristess igår. Suck... Jag måste ju vara sämst på att vara sjuk. Aja, jag får ju åka och jobba idag. Fy fan vad skönt!

Ska bara hänga lite tvätt så åker jag sen! ;)

Bollen i rullning

Jag har precis beställt transport åt liten grå och gjort en flyttanmälan hos skatteverket (folkbokföring, ni vet). Livet känns väldigt bra även om det varit lite svajigt de senaste veckorna. Snart sitter jag hemma i Jämtland, i min nya lägenhet, och har mina vänner och familj nära igen. Jag förstår knappt att det är sant, jag kommer bo på stallet och alltså ha pälsklingarna alldeles under mig. Livet är för bra för att vara sant ibland.

Arg

Jag blir så arg på människor. På mänskligheten. På de idiotiska grupper som finns på facebook. På att människor tycker att det är okej att förtrycka en annan, på att det är okej att förminska någon. Vad ger dig rätt att tracka ner på någon annans tro? Vad ger någon rätt att göra någon annan illa?

Det finns en grupp som heter "NEJ TACK! till moské i sverige" där jag läste otroligt idiotiska kommentarer det senaste. Och jag blir så arg, så arg. Jag förstår inte vad människor har för problem. Vad då nej tack? Vad spelar en moské till för roll, eller kyrka, eller matvaruaffär? Det enda den gruppen gör är att visa andra människor att de inte är välkomna här, att deras tro inte är okej. Att vi "svennar" ska komma i första hand och att allt annat är dåligt. Varför? Vi är människor, allihopa, eller hur? Vad är det för skillnad på en kyrka och en moské mer än att de tillhör olika religioner? Jag vill tro på oss människor, jag vill tro att vi är vad vi är och är det tillsammans. Men gång på gång är det någon som ska peka ut olikheter, peka ut orättvisor som inte spelar någon roll. Folk verkar tro att bara för att vi bor i ett land, som råkar heta Sverige, så ska alla ha samma privilegier, gärna vara miljardärer och ha en stor rosenträdgård som alla grannar beundrar. Det är så mycket skitsnack och så mycket "jag är mycket bättre, och jag borde få det mycket bättre än dig för att jag är jag". And I hate it. Det spelar väl ingen roll om du är svart, vit, brun, blond, rödhårig, sosse, moderat, barn eller vuxen? Vi är ju fortfarande människor som har samma grundbehov oavsett om vi ser olika ut, eller om vi tror på olika saker? Vad spelar det för roll om du är blond och har bott här hela livet eller om du är mörk och kommer från Kenya? Vi borde ta hand om varandra, oavsett om vi tycker olika. Vi borde hjälpa varandra och vara glada över varandras lycka och glädje. Vi borde älska mångfalden och det som gör att vi är olika för vem fan vill bo i en värld där alla ser likadana ut och tycker exakt samma sak...? Vi kommer gå under om vi tar död på mångfalden och alla olika kulturer och tankesätt. Och vi kommer gå under om vi inte tror på oss själva och gläds med våra medmänniskor. Jag säger JA TACK till en moské och jag säger ja tack till mångfald, kultur och alla andra saker som gör Jorden till en bättre plats. För en moské är ju ändå ett sätt att sammanföra människor, liksom en kyrka. Ett sätt att dela sorgen och glädjen när man delar sin tro.

Och det är ju inte just moskén som gör att världen är orättvis, eller som gör att Sverige har konstiga prioriteringar vad det gäller ekonomin. Det är ju faktiskt så att det är vi, svenska medborgare, som röstat fram regeringen och deras ekonomipolitik, right!? 

 

180 knyck

Ibland snurrar livet på, fort, fort, fort.

Barnförbjudet

Jag tror jag dör.

(Av skratt alltså!)

Ett gott skratt förlänger livet

- Tack Havrepappan, jag blir nog sisådär 200 år nu...

http://www.tidningenridsport.se/Blogg--debatt/Bloggar/Havrepappa/2012/8/Colting-skjuter-losa-skott/

http://www.tidningenridsport.se/Blogg--debatt/Bloggar/Havrepappa/2012/8/Viktig-information-till-sportjournalister/

love your self

Du är så vacker som du är!

Ibland blir jag så irriterad på människor som inte inser att de där extrakilona inte gör något. Alla är vackra på sitt sätt. Jag har vänner i olika storlekar, former och färger och jag tycker att alla  mina vänner är vackra när jag ser dom. Alla på sitt egna lilla sätt och vis. Alla mina vänner lyser upp min tillvaro och alla mina vänner är så fantastiskt fina att se på, för mig. Jag blir så ledsen när jag ser och hör om alla som vill gå ner i vikt, som vill förändra sig till det snyggare, till det bättre. Förstår ni inte hur vackra ni är, precis som ni är? Självklart förstår jag längtan efter ett hälsosammare liv där man tar hand om sig själv. Men att tro att några kilon mindre skulle göra dig vackrare eller få en tycka om sig själv mer (eller få någon annan att tycka om en mer) är bara idiotiskt. Alla ser vi olika ut och det är mångfalden som gör oss vackra. Att vara pinnsmal gör er inte lyckligare, och definitivt inte finare heller. Det är stor skillnad på att ta hand om sig själv på ett hälsosamt sätt och på att gå ner i vikt. Vågar man vara nöjd över sig själv, glad åt det man har och vara stolt över det man gör så lyser det igenom. Vem som helst kan gå ner i vikt, men att gå ner i vikt gör en inte snyggare. Att leva hälsosammare gör att man mår bättre, mår man bättre lyser man mer. Så gå ut och förändra din livsstil till det bättre, inte din kropp, och lys som den stjärna du är!

Enligt mitt pass är jag 165 cm lång (men jag tror jag är 163 egentligen!) och ibland känner jag mig djävligt kort. Men jag är nöjd över mig själv, över mina 62-63 kg som jag vägt de senaste 4 åren, och över att jag är där jag är i livet. Jag njuter av att umgås med mina vänner och jag är glad över att jag är jag i min kropp och att jag har de vackraste människorna på jorden som mina vänner. För ni är så äckligt snygga, allihopa!

Over and out.

Gårdagskvällen

- blev inte riktigt som tänkt. Jag somnade vid sex och vaknade vid sju. Klev upp och stack ut med hundarna. Konstaterade att jag fått feber igen då jag mådde riktigt pyton när jag klev upp. Svettades när jag promenerade hundarna, och det kändes som om jag skulle svimma några gånger. Not so good. Messade chefen och sa att jag kom in och tog entrén i en timme men att jag inte mådde bra och att jag gärna såg att de letade efter någon annan till plocken. Åkte in, köpte Kan Jang, treo och tycka-synd-om-mig-själv-godis, och satt sen i entrén i en timme innan jag fick brumma hem igen. Så otroligt jäkla skönt att slippa jobba med den febersega kroppen. Så tack mina kära arbetskamrater för att ni ställde upp för mig igår! (Även om ni antagligen inte läser min blogg, så ska ni veta att jag är otroligt tacksam...!)

Och idag mår jag faktiskt bättre. Inte sådär mirakulöst, typ  friskförklarad, mycket bättre; men feberdimman är inte kvar och huvudet och kroppen känns inte så tunga längre. Även om huvudvärken är kvar... Det går ju åt rätt håll i alla fall! Undra om det var Kan Jangen som slog till direkt eller om det var iprenen, bamylen och treon som gjorde sitt jobb under dagen..?

Aja, idag blir det inga piller. Bara Kan Jang (hälsokost) och Kyäni (juice med bra mineraler och vitaminer). Jag försöker att inte ta så mycket värktabletter, alls, om det går att undvika. Jag hade ju en period då jag knaprade rätt mycket värktabletter pga huvudvärken, i skolan, men det är inte bra och inte så det ska vara. Så de dagar jag är hemma och ledig/sjukanmäld så försöker jag uthärda utan värktabletter. Men de dagar jag jobbar fungerar det inte, då måste jag ta något så att jag klarar av att vara mänsklig i alla fall..

Och ja, jag har problem med att säga nej. Även om jag vet att jag inte kan jobba och någon ringer så funderar jag ändå på om jag kan lösa det på något sätt. Vilket är stört omöjligt. Så även när jag är sjuk. Jag vet att jag inte är den bästa arbetskraft i och med att jag ligger däckad på sängen och knappt orkar gå utanför dörren. Men ändå vill jag säga Ja, ja det är klart jag ställer upp! Jag kommer, lita på mig. Och så får jag så otroligt dåligt samvete när kroppen säger ifrån, när jag verkligen inte orkar och inte borde jobba. Det är mycket lättare att säga nej när jag har planerat in en ledig dag och verkligen känt att jag behöver en, eller om jag har andra planer. För då har jag liksom redan bestämt mig.... Och sen är jag ju så jäkla envis, så har jag bestämt mig för något så blir det oftast så. Även om det är otroligt dumt, som att promenera milen i regn när man är sjuk och inte har regntäta kläder på sig. Det gör ju som inte saken bättre att bli blöt och kall... Men jag försökte intala mig att frisk luft och en promenad skulle göra susen.

hot n cold

Äter mat nu, gårdagens middag uppvärmd i micron. Nice. Har läst ut min bok och är lite ledsen i ögat över det. Den var bra. Den beskriver typ mig om 9 år. (Bara 9? tiden går så fort!!!!!!!!!! Hjälp. Jag känner mig gammal, igen...) Förvirrad och helt djävla underbar. Haha. Mår piss, fortfarande ingen förbättring. Ska försöka sova en stund innan jag pallrar mig iväg på jobb. Blev ledig i morgon då mina pass tydligen blivit dubbelbokad hela denna vecka på Citygross. Lite tråkigt att det var av den anledningen men skönt att vara ledig då jag mår pissigt värre. Får nog sjukanmäla och vara sjuk på torsdag också som det känns nu. Tråkigt nog. Om jag inte mirakulöst nog känner mig mycket bättre i morgon. Blöööööh. Hade tänkt byta bort nattens pass. Men så ringde dom från Harrys och bad mig komma in en timme tidigare. Jag vet inte men jag har så svårt att säga nej när folk ringer och frågar saker, när jag inte är beredd. Men men, bara att bita ihop som sagt. Undra hur många gånger jag skrivit det de senaste dagarna...? Aja, LEDIG i morgon och det ska bli skönt att faktiskt slippa planera uppstigning/påklädning/hundpromenader/när-man-måste-åka-och-hur-man-ska-hinna-göra-allt-annat.... Bara att få ligga och vara sjuk! Thank God!

Bakade scones och drack te istället för att åka till Lidis. Får köpa kan jang och treo på väg in till jobbet istället. ICA har ju öppet till nio eller tio iaf.. :) Och ikväll börjar jag ju ca 20.50 stället för 22.00..... Yaaaay. Får köpa lite godis på hemmakväll också, bara så att jag överlever kvällen......

Saknar min fina Jenny. Djävla Köpenhamn... 

(Fast jag är ju glad för din skull också, såklart!!!! Keep up the good work!!!)

Ett djävla kolli

Huvudet känns tungt, fyllt med trögflytande sirap eller något liknande. Det gör ont när jag rör det lite för häftigt, så som en nick. Hostan vägrar ge sig och kroppen är så slow. Vill bara bli frisk nu. Usch! Känner mig som ett djävla kolli. Som om skallen blivit lobotomerad. Funderar starkt på att brumma in till staden, köpa Kan Jang, treo och massa må bättre godis. Och sen spendera resten av dagen i sängen med Femtio sätt att hitta den rätte.. Den boken är så sjukt bra!

Igår gick det bra att jobba, bytte pass med Viktor och fick sitta i en skön fåtölj, läsa min underbara bok och kolla så att endast hotellgäster sprang upp i trappan. Fick även leka sjuksyster på slutet och lägga om ett förband på en arbetskompis som skar sig illa i tummen. Fanns inte rätt sorts grejjer riktigt så jag fick improvisera och leka lite med saxen innan vi fick till ett hyfsat tryckförband. Det såg ut som om hon brutit tummen eller något, men det verkade fungera i alla fall. Tydligen hade hon fått åka in och sy fyra stygn nu på morgonen, så det var ju inte ett litet jack i tummen precis.

Bästa sjuk/depp låten ever

Jag lyssnar på den i perioder, men den återkommer alltid och den gör mig pepp på något konstigt sätt. Den är ju så jäkla tragisk, egentligen.

 

housewife

Promenerat milen, i regnet, med vovvarna. Nu lagas det mat, städas, diskas & tvättas (och ja bloggas) det på en och samma gång. Ska försöka städa lägenheten med båda vovvarna och Caspian inne. SVÅRT! Mår ju dessutom som jag gör vilket inte underlättar. Men men, bara att bita ihop, ta en bamyl/ipren och köra på....

Livet rusar på som ett bolmande tåg. Snart är det ju dags att börja packa ihop mitt liv är nere. Snart börjar jag om på nytt hemma i mitt älskade Jämtand. Som jag längtar!

Och Robin kanske kommer hit och hälsar på innan jag flyttar hem! 

Fy fan vad kul om han faktiskt kommer! Bäste brorsan...! ;p

9 crimes

Ache

Somnade vid elva igår, vaknade 10.23 i morse. Somnade om en timme senare och sov till 13.00 då väckarklockan gick igång. Trött!? Huvudvärken och hostan sitter i, spykänslan kommer och går. I hate this. Hundarna sov iaf tills vi klev upp vid 13.20. Inte ett endaste gnäll om morgonpinkis, tack vovvar små! Jag tror de förstår att matte inte är helt hundra. Men men. Idag blir det hundpromenad, städning, dottlapyssel och jobb i natt. Hoppas byta pass med en, så att jag får sitta och jobba som trappvakt och slipper sitta i entrén. Mår ju som inte så där hundra... Men vi får väl se hur det går, är ju bara att bita ihop annars!

Såg the Vow igår. Heartache. Men den var fin och den slutade ju bra! Och såklart blev det ett true blood-avsnitt. Så brrrrraaa den serien är alltså. Och så mycket sex, kan ju inte klaga. Nakna välmusklade män. Yummie. Snygga brudar också. Hehe. Älskar Lafayette. Han är så... GRYM!

watch out pussy cat

Äntligen hemma och kan vila upp mig. Jobbar inte förrän i morgon natt, så underbart skönt så det finns inte. Har lite saker att göra här hemma men det får bli imorgon. Denna eftermiddag och kväll ska ägnas åt filmer/serier, en bra bok och mys med vovvarna. Och massa, massa sömn. Åh. Är jättetröten nu! Har mått pyton idag också men höll mig flytande med hjälp av ipren och treo. Två ipren och en treo, för att vara exakt. Hatar att vara sjuk. Bland det värsta som finns!

Men men, bara att klappa sig på axeln och vara glad åt att man tagit sig igenom jobbpasset.

Det värsta med att bo själv är att när jag är sjuk så finns det ingen här som pysslar om mig. Ingen som lagar mat, fixar en kopp te, kramar om mig och fixar allt det där andra som behöver göras. Usch.. Men men.

Livet skrevs av en idiot

Shakespear, jag håller med dig!

Dålig dag. Feber, hosta, trötthet, huvudvärk. Mysigt att ha stressdag på jobbet. Hej magsår. Och hej djävligt bittra Bella. Bitterfitta. Usch. Tur det är dags att gå och lägga sig.... Nya tag i morgon. Öppning på Citygross, yaaaay. Slutar iaf tidigt, något att glädjas åt. Får spendera eftermiddagen med de bästa fyrbeningar som finns! Och sovmorgon på måndag då jag jobbar natten. Lovely!

Fröken svår

Sitter med en temugg i högsta hugg och försöker kurera mig. Känner mig lite bättre än igår och håller tummarna för att det ska gå lätt att jobba idag. Varit ute med småklunsarna på en morgonpromenad, tror dock att båda hellre skulle legat kvar i sängen en stund till. Rambo väckte mig klockan nio och ville gå ut på en pinkis så då var det bara att kliva upp och låta de kissa en snabbis innan vi gick in och sov en timme till innan själva promenaden. Ailo är ju van vid mina olika jobbtider så hon är inte brydd över att hålla sig tills vi kliver upp, men Rambo är van vid att man går ut en sväng tidigt så han tyckte att det var jättekonstigt att vi aldrig klev upp. Trots att vi körde en pinkis när vi kom hem i natt/morse. Stackarn måste vara lite förvirrad. Men han lär sig nog snart...

Ibland gör det ont.

Blöööööööööööh!

Så känner jag just nu. Vaknade av en mardröm i morse, varit jättetrött hela dagen, har huvudvärk,  slemmig hals, lite hosta och dras med ett äckligt spyillamående. Inte en rolig dag att jobba på, att det dessutom är dubbla pass just idag känns inte sådär jättebra. Men det är bara att bita ihop. Har ju klarat av det första passet så nu djävlar. Tar en Billys pan-pizza och hoppas att jag mår bättre i morgon. För det är nog inte någon mening att hoppas på att jag mår bättre till nästa pass... Suck.

Har ju i alla fall fått promenera med småklunsarna en sväng, vilket gick jättebra. Tänkte att de får följa med in till stan och sitta i bilen i natt medan jag jobbar.

Slap in the face.

Mirror mirror on the wall

Efter en mysig morgonpromenix med världens bästa vovvar så är jag lite närmare mänskligheten snarare än zombieversionen. Dock inte helt hundra orkesmässigt, men det är bara att bita ihop. De senaste dagarna har varit väldigt intensiva och känslor, tankar & funderingar har kommit och gått och snurrat runt och ibland bara försvunnit helt. Jag är alltså ganska trött rent psykiskt och det smittar av sig på kroppen som bara känns seg och ovillig. Skönt att då ha två underbara hundar att gosa ner sig med, som ser till att jag kommer upp..

Aja, jag mår ju bra iaf även om livet fortsätter snurra på i 180 och inte blir som jag tänkt mig. Det finns ju alltid någon som har det värre...

animal

Mina djur gör mig hel. I natt har jag tre sängvärmare; Ailo, Rambo och Rasmus. Kärlek. I de mörkaste stunderna lyser de upp tillvaron...

Hellu.

Kom fram här hemma vid 8.15 i morse. Min fina mamma stod då och väntade på mig, hon som skulle ha varit på jobbet för länge sedan då. Åh, vad underbart härligt det var att bara få komma hem och kramas med mamma. Sen snodde hon bilen och for och jobbade några timmar medan jag låg och sov. Hon nämnde något om att sluta tidigare men när det gäller mamma brukar det kanske bli en timme tidigare än vanligt. Inte efter halva dagen.. Blev väldigt överraskad när hon kommer hem vid lunchtid med thaimat och en pocketbok i högsta hugg. Åh, vad skönt det är att få vara hemma då, bara bli ompysslad och få prata ut. Att boken dessutom verkar vara nästa Bridget Jones gjorde ju inte saken sämre. Skrattade när jag läste texten på baksidan. Den heter Femtio sätt att träffa den rätte, och verkar hur rolig som helst. Det blev högläsning när Elin kom, alla tre (jag, mamma och Elin) skrattade som tokiga åt var och varannan mening. Precis vad jag behövde idag. Bara vara med mina närmsta. Pauo dök såklart också upp efter jobbet och kvällen blev ultimat med kladdkaka, daim, grädde, glass och godis. Riktig deppmat alltså! Och vovvarna fick också vara med och umgås.

Jag har liksom bara stängt av allt och flyter bara med. Trots att jag mår dåligt, så kan jag inte må annat än bra när jag har mina fina underbara vänner runt mig. Min familj. Och att vara hemma. Så himla skönt. Och så blev jag väldigt glad när det visade sig att jag får sällis på vägen tillbaka på torsdag. Moster följer med!

- Känner du lyckan genom sorgen?

chaos

Gårdagen var ingen rolig dag. Efter lite snabba beslut blev det en tripp hem till mitt älskade Jämtland. Mitt fina gröna Börön. Hem till mamma, Ailo, Pauo och Elin. Hem till dom bästa av dom bästa när livet inte ligger på topp. Det blir en snabb visit här hemma, redan på torsdag bär det av hemåt Lidis igen. Men ibland är det skönt med en paus, även den minsta. Och just nu behövdes en. Just nu behöver jag få vara hemma några dagar och andas lite, fundera, låta huvudet klarna och tårarna torkas. Still going strong, you know.

tooooo gooooood tooo be truuuuue

oh yes it was. crappy night.

Livets ironi, du borde sett att jag var full av liv....

Tromb.

Nybyggda jakttornet...

Lilla trädet som välte...

Craschhhh.

Lekstugan.

Syns inte på bilden, men det ligger en skottkärra där inne också,
som hade flygit en sväng.

Otrolig tur att inget värre hände ändå. Alla hästar, kaninen och vi människor mår bra. Läskigt...