svettigt!

Min häst är en intressant individ. När man inte lastat/lasttränat på ett tag (vilket vi inte gjort på några ÅR!) så sätter det sig i huvudet på Dóttla. Hon är inte rädd för transporten men hon vägrar gå in. Efter 3-5 stegringar så går hon in om man lastar henne med tränset. Och har man inte tränset på så har man ingen häst att lasta heller. Skittråkigt sätt att behöva lasta henne på men vi har som sagt inte lasttränat på några år. När vi hade en bra boogi-transport så lasttränade jag hyftsat ofta och när vi var på topp så kunde jag skicka in henne själv i transporten. Det siktar jag på nu, jag vill kunna skicka in min donna i transporten helt själv, utan hjälp, och jag vill att hon ska känna sig trygg! Så idag blev första transportträningen. Den gick inte som jag tänkt mig.

Jag började med att släppa lös henne i ridhuset men med repgrimman på och så jobbade vi så. Från början ville hon inte gå i närheten av transporten utan travade bara runt den på ett säkert avstånd. Så småning om kunde jag börja be henne komma fram till den genom att bjuda in henne till mig. Efter ca 30-40 min kunde hon kliva upp med framhovarna på lemmen och efter ca 1½ timme klev hon in i transporten själv 2 gånger. Jag ville då ta in henne en tredje gång men med grimskaft på. Det gick inte. Då kom stegringarna och tvärdragningarna. Så efter kanske 45 minuter av svettigt kämpande från bådas sidor, jag försökte få henne att lyssna på mig vid transporten och hon stegrade sig och tvärdrog så fort vi kom i närheten av lemmen, så fick jag göra min specialare med grimskaftet. Jag gör som en grimma av grimskaftet och får bort på så sätt bort hennes kraft att kunna tvärdra. Då klev hon på efter 10 min. Lastade av, lastade på, lastade av, lastade på. Inga problem. Dock var hon inte lugn i transporten då men hon följde med in och lät mig kommunicirea istället för att bara stänga av och dra iväg.

Hennes lastningsproblem sitter alltså i huvudet, och i repet jag leder med. Hon har inte panik men hon blir stressad. Har hon en gång lyckats med att dra iväg så ger hon sig inte förrän man får stopp på det. Hon stegrar och drar alltså pga att hon vet att hon kan. Alltså är det bara att fortsätta jobba med transporten så ofta som möjligt. För jag vet att bara vi kan hålla igång träningen så kommer stressen att ge sig, kommunikationen kommer att komma och jag kommer att lyckas sända in henne själv. Jag känner min häst och tyvärr är det såhär. Hade det varit någon annan hade jag inte gjort på detta sätt. men det är inte någon annan, det är Dóttla och hon behöver någon som säger lägg av och kom ner på jorden!