söndag 6 februari 2011

Lördagens hästerier

Vandrade ut i stallet runt halv elva tiden igår. Släppte in pållarna och tog ut min fina tjej på gången. Masserade och borstade igenom henne och tog på tömkörningsutrustningen. Ingen bra dag för tömkörning, dock. Dóttla var som en tickande bomb, dansade runt på tårna och var allmänt uppstressad. Försökte hitta lugnet i henne och jobba lite öppna. Efter ett bra tag fick vi till det jättebra i  högerspåret. Kände mig rätt awesome då eftersom hon verkligen hade en extremdag. Jag fick förbannat mycket "övermod" och försökte i vänster. Det gick inte. Dóttla bara ökade på stegen och ville inte alls lyssna på den visan. Det slutade med att hon stängde av helt, studsade runt på stället och slutligen drog. Ailo som också var med bara tittade förundrat på när Dóttlas rumpa försvann runt krönet vi just kommit ifrån. Vi vandrade tillbaka hem, hittade en kolugn häst i stallet och vandrade ner till ridplan i stället. Dóttla var som förbytt, helt kolugn och lyssnade bra. Dock var underlaget på ridplanen uruselt så vi gav oss rätt snabbt och vandrade hem. Satte upp tömmarna på gjorden och lät henne gå lös hela vägen hem. Det gick super och hon försökte inte gå ifrån eller springa före mig utan hölls sig bakanför, stannade när jag stannade och travade om jag började springa lite. Hästen var som sagt helt förbytt mot hur hon var i början. Det är som att hon bara måste explodera ibland för att det ska fungera. Hon har ju inte gått så mycket alls sen jag köpte Ailo och innan dess var jag ju sjuk och hon hade en månads vila, så hon har lite väl mycket energi i kroppen som lägger sig som stress. Det suger att ha en för arbetsnarkomaniserad häst ibland! Haha, fast hon är ju speciell och hon är min speciella dam, det skulle  inte vara hon utan hennes  svåra sidor också. Och det är ju egentligen inte hennes fel, det är ju jag som tvingar ut henne på tömkörning och försöker få henne till att arbeta när hon behöver springa av sig energin. Jag måste bli bättre på att lyssna och på att känna av vad hon vill göra för att få till bättre arbeten. Självklart måste jag ju också lära mig att hantera dessa svåra dagar bättre. Men ja, förstår ni hur jag tänker? En gladare och nöjdare häst är en häst som lyssnar bättre, och egentligen spelar det ju ingen roll om det blir tömkörning eller ridning eller lösträning eller bara mys i hagen/boxen. Vi får helt enkelt ta det en annan dag då det passar bättre! ;)

Aja, efter tömkörningsepisoden fick hästarna stå inne och så for jag till stan med hundarna för lite miljöträning, tar det i ett annat inlägg. Tog ut Wojje på en skrittur när jag kom hem, blev en barbackatur med vanliga tränset på. Försökte jobba lite  med öppnor och slutor på vägen vilket gick sådär, han var taggad och ville bara springa och fuskade rejält för det mesta. Men jag kämpade på och vissa stunder mjuknade han till och började jobba men ja, mestadels var det fusk för att kunna öka tempot. Jag red i alla fall runt Kristofferssonrundan, och det blev lite travinslag men till största delen skritt. När vi kom tillbaka till stallet stretchade jag igenom honom och masserade lite innan han fick kila in i boxen. 

Efter att ha fixat Wojje fick jag en lite halvt galen idé. Jag hämtade lite reflexer och en halsring, tog på Dóttla det och satt upp. Utan träns och utan sadel. Med endast en halsring och ett ridspö. Satt upp inne i stallet och lät Dóttla gå ut och gå som hon ville. Hon gick ut på vägen och svängde uppåt, mot Kristofferssons hus. Hon var pigg som vanligt och när vi kom in i skogen, fram till den lilla uppförsbacken så flög vi fram i galopp. När vi kom upp skrittade hon på, stannade någon gång ibland och gnagde på en gren men fortsatte gå efter några sekunder. Vid Kristofferssons hus så stannade hon till, gnagde på en gren och så vände vi hemåt. Skrittade ner för backen och så fick hon galoppa resten av vägen hem. I och med att det var en kort ridtur, och Dóttla inte var andfådd eller svettig så blev det ingen avskrittning utan vi gick direkt in i stallet. Stretchade och masserade igenom henne, använde liniment på rumpan och myste lite innan jag kvällshöade dem och slängde ut dem i hagen. 

Don't try this at home!

2 kommentarer:

  1. arbetsnarkomaniserad häst, du är inte ensam med att ha en sådan dam. Vissa gånger är Kólga lika dan. Ibland så är man ju så dum som man bara är och fortsätter och fortsätter att få till en liten avslappning i hästen. Dock så fungerar detta nästan aldrig, då kommer idéen om att låta henne galoppera av sig. Efter hon har fått göra av sig massor med energi så finns det en fantastisk lyhörd och arbetsvillig tjej. :)

    Antar att ibland glömmer man att lyssna på vad hästen vill göra och tänker bara på hur man själv vill ha ridpasset.

    SvaraRadera
  2. Ja precis, det är dock lite svårt att tömköra och låta pållen galoppera av sig när man är ute x) Men ja, det som gäller är ju att tänka om och att göra något annat. Ibland är det bra att jobba på men oftast inte....

    SvaraRadera