Ingen hästgren utav hela trädet är utan fel

Jag läste ett väldigt tänkvärt inlägg hos Mikaela Hilbertsson!

Det finns ingen del utav hästsporten som är felfri, det finns alltid något fel. Vi kan inte få det helt naturligt i och med att våra hästar lever i fångenskap. Men bara för att vi inte kan göra det 100 % naturligt så ska vi inte sluta tänka på hästens naturliga tillstånd! Den har fortfarande behov som vi måste tillgodo se, som det är vårt ansvar att tillgodose på bästa sätt. Har vi inte tillgång till en bra lösdrift så är kanske uppstallning det bästa men ta en funderar på vad din hästs bästa egentligen är.

Inom dressyren finns rollkur, inom hoppningen finns spörapp och för höga hinder, inom islandshästområdet finns förtunga och obalanserade ryttare. Ja det går att hitta fel och problem överallt inom hästsporten men för att minska dem så är utbildning av oss hästmänniskor viiktigt. Allt för många skaffar hästar och hoppas lite på det bästa, man ska ha stall, instruktörer, täcken, spö och sporrar! Men vad behövs egentligen för att våra hästar ska må bra. Är det bäst att låta min lilla islänning bära på en stor karl som aldrig ridit förut? Är det hälsosamt att rida dressyr med fokus på formen och rörelserna? Hur ser min hopphästs ben ut efter 10 år? Jag vill påstå att alla människor som äger/rider/håller på med hästar är själviska. Egoistiska. Man ska ta sig högst upp på prispallen, men säljer sin "älskade ponny" så fort ponnytiden är över. För i grund och botten handlar det nästan alltid uteslutande om vad vi människor vill och har som mål. Även om hästen trivs bäst i hagen tvingas den ut på tävlingar där den slits i munnen, eller där den måste göra som sin ryttare säger. Självklart måste man få tänka på sig själv, men det jag menar är att alla borde tänka efter. Inte glömma bort den  där fyrbenta saken som kallas häst, som bär runt på oss, tolererar våra brister och låter oss hålla på med våra "onaturliga" saker.

Jag är också en egoist, jag vill rida på min häst, jag vill kunna kontrollera min häst, samtidigt som jag vill vara hennes vän. Men jag försöker alltid att tänka på henne också, försöka se saker ur hennes perspektiv. Jag är bara människa och jag gör misstag hela tiden med min fyrbenta underbara vän! Men jag lär mig för var dag, jag lär mig av mina misstag och jag tänker mer och mer på henne på ett sätt som hon förtjänar. Hon är inte en maskin som ska göra minsta lilla grej för mig, även om jag önskar det ibland. Hon är en häst, en individ med tankar, känslor och ett helt liv där jag som människa inkräktar. Så jag ber alla er där ute, våga stå för er egoism men glöm inte bort hästen när du sätter dina mål. Tänk efter FÖRE. Är just det här bra för min häst, är det okej för min häst, är det bättre att faktiskt ta en annan väg för att nå det här målet, är mitt mål lämpligt för min häst? Hur har min häst det egentligen?

Jag säger inte att allt inom hästvärlden är dåligt, men det finns fel överallt. Det finns många bra saker, och vi hästmänniskor växer enormt mycket i hästarnas sällskap. Jag älskar min häst, jag älskar att rida, jag älskar att markarbeta med henne och jag älskar att mysa med henne. Vad älskar hon? Att stå instängd i en box 16 timmar? Att stå utomhus 24? Fundera på vad din häst mår bäst av, hovvård, foder, stall eller lösdrift.

En annan åsikt jag har som jag skulle vilja klargöra här och nu är att jag tycker att ridskolor är bra för utan dem skulle många, många fler vara outbildade, men jag tycker att det finns stora brister i ridskolornas hästhållning! Ridskolor är ett sätt till utbildning för oss människor. Ridskolorna borde börja kliva några rejäla steg framåt i hästhållningen och utbildningen av ryttare men ridskolor behövs!