Efter att ha jobbat med Wojje så tog jag ut min donna på en uteritt i det fina vädret. Ridturen var ju inte lika fin som vädret men det var ändå en bra ridtur för mig som ryttare. Dóttla var superpigg och ville inte lyssna för fem öre. Gasen i botten och bara köra på i hennes tempo i hennes värld, eller vända och gå hemåt. Det var så hon ville ha det. Inte det bästa humöret jag kunde tänka mig på min häst alltså. Men jag kämpade på, red för allt vad jag var värd, typ. Allt för att få kontakt och för att få ner stressnivån i min pålle. I princip ingenting fungerade. Voltade, stannade, körde "snurrstopp" (dvs att jag tar bara i ena tygeln, hon vänder in huvudet och stannar/ står still), försökte jobba öppnor, men hon vek bara halsen och körde någon blandad gångart. Jag vägrade ge mig. Jag skulle rida min häst, och efter många om och men, många svordomar och lika många "nej våga inte bli irriterad på hästen, det är inte hennes fel utan rid, bara rid, kämpa på, lugna din energi Bella!" så lyckades jag få något som kan kallas ett okej genombrott en sådan här dag. I ca mitten på "galoppbacken" så började jag nå igenom och efter en liten bit lät jag henne trava för att jag fått kontakt. Jag kunde till och med börja ta lite i tyglarna utan att hon spände till. Yes. Hon spände till en gång under traven och tog galopp, men fick henne att bryta av till trav och bara vara mysig igen. Skrittade förbi Kristofferssons hus och nerför backen mot vårat hus. Hoppade av där och jobbade lite öppna från marken, vilket gick super i höger. Då var hon helt plötsligt superfin och verkligen försökte jobba rätt, göra det jag bad om. Bytte till vänster och där var det genast problem.
- Hur ska jag gå matte? På en volt?
(Jobbade henne med en böjning fast på rakt spår, alltså bara rakt efter vägen)
Men efter en stund började hon förstå och försöka, mot slutet gick hon nästan lika bra som i höger. Det släppte lite och hon frustade nöjt. Duktiga lilla hästen! Jag blir så stolt över min lilla arbetsnarkoman. Hon älskar att jobba och att göra rätt. Men hon behöver röra sig, jobbas med och pysslas om för att må bra. Annars lagrar hon energin i kroppen och den kommer ut som stressenergi.
 |
| Glad vovve som hälsade mig och Dóttla välkomna hem. |
Gick ju en promenad med hundarna innan jag tog ut hästarna. Tvingade med Cornelis ut också. Hehe, snäll storasyster! Under tiden jag jobbade med hästarna fick Ailo sitta i hundburen inne och på bilden har jag precis släppt ut henne.
Pussen
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar