Mina fina flickor!

Då jag sovit dåligt den senaste veckan pga valpen (som jag vaknar av bara hon vänder sig lite) så tog jag en välbehövlig sovmorgon med några små kisspauser i. Jag och Ailo klev inte upp ur sängen förrän 14.30, vilket nästan aldrig hänt mig förut. Hehe. Jag som är så morgonpigg tyckte det var otroligt skönt att ändå ligga kvar och slumra tillsammans med vovven. Ailo är en riktig snooozare! Hon kan sova hela dagen bara hon får kissak lite då och då. Sängen är ju sååååå skön! Haha

Men det var ju inte mina och Ailos sovrutiner jag skulle skriva om. Nej, jag ska berätta om Trús arbetspass. Eftersom jag klev upp så sent blev ju hela dagsschemat lite knasigt. Hästarna fick komma in till balen vid halv fyra och 1½ timme senare hämtade jag och Ailo ut Trú från hagen för att tömköra henne lite. Jag hade förväntat mig lite småstopp under tiden jag ledde henne från foderhagen till stallet just för att vi gick ifrån maten och flocken, men icke. Eller jo, det kom ett litet kort stopp men hon började gå snabbt igen. När vi kom in i stallet stod hon helt still med spetsade öron under hela tiden jag fixade iordning henne. Hon verkligen utstrålade ett harmoniskt men glatt lugn idag. Ailo var med och sprang runt i stallet under tiden, nosade på Trú men var som vanligt noga med att inte hamna i vägen för hovarna eller huvudet. När vi var färdiga så började jag tömköra direkt ifrån stallgången och ut, vilket fungerade prima. Och inget bråk denna gång. Inga bocksprång eller försök till att dra iväg och bara tjura. INGET SÅDANT! Utan det var bara att tuta och köra. Hon lyssnade bra, var lugn och gick med spetsade öron under i princip hela turen. HÄRLIGT. Ailo följde också med, var jätteduktig och höll sig i närheten hela tiden. Gosh. Jag har så fina flickor att jobba med. Inga problem what so ever idag. Ailo verkade till och med tycka att promenaden var helt okej. 

I och med att Ailo var med och jag behövde ha fokus på både häst och hund så blev det "bara" ett lugnt och avslappnat "promenadpass", med några korta travbitar. Jag jobbade henne alltså inte så mycket utan lät henne  mest gå som hon ville, förutsatt att hon följde vägen jag kört in henne på, och bad om lättare grejer som lite tempoväxlingar i skritt eller gångartsbyten skritt-trav-skritt.  Och jag berömde mycket när hon svarade rätt på hjälperna. Ibland måste man låta hästen få ett lugnt och lätt pass så att den känner att det är lätt och roligt att vara ute. All träning bör vara rolig, men jag tror att lättare pass är skönare på så sätt att hästen slipper tänka eller arbeta så mycket, vilket är bra variation till det hårdare arbetet! Jag tror det var riktigt bra för Trú efter gårdagens halvtaskiga ridtur. Hon tyckte ju som sagt inte alls att det var så kul utan stannade ofta och ville hellre hälsa på Kólga än att lyssna på sin ryttare, men hon gjorde ändå ett superjobb med tanke på att hon är en unghäst. Och alla har dåliga dagar.

när vi kom tillbaka till stallet var det lite godisbelöning som väntade, vilket var väldigt uppskattat av Trúsan. Lilla söta fina damen! Gud vad jag kommer sakna henne när hon flyttat, kommer bli ganska tomt med bara två hästar! Men samtidigt blir det skönt, med tanke på att jag har en liten valpis att tänka på och ta hand om plus att min vackra lilla dam ute i hagen vill ha mer uppmärksamhet.