Tog en tur med sötnöten också, nu ikväll, såklart. Tog på henne bootsen och stack ut. De trillade av. Hmm! De satt jättebra på Trú idag, satt kvar i djupsnön, under traven, ja under hela ridturen satt de på. Men på Dóttla trillar de av efter de första 50 m. Får kolla med Angie och se om det går att ställa om dem lite. När de trillat av fick de hoppa upp på bron hemma medan jag fortsatte ridturen.
Dóttla var allmänt okontaktbar. Hon ville inte lyssna alls. Hon var jättestressad men var ändå som instängd i sig själv. Rätt som det var hoppade hon iväg och drog och rätt som det var stod vi still eller backade.. I nerförsbacken från vårt hus. När vi väl tog oss ut på vägen blev hon sitt "vanliga" stressade jag. Ville fortfarande inte lyssna, var väldigt tittig och spänd. Lite ormigt slingrig. Plötsligt hoppade vi av vägen och ut i djupsnön igen. När jag jobbade oss tillbaka till vägen trampade hon ner i diket och jag trillade av. Hoppade upp igen och fortsatte jobba med henne. Vid "galoppbacken" stack hon i väg i grisepass. Stängde av och gasade. Jag lyckades vända henne, men hon fortsatte försöka dra iväg.åt det nya hållet.. Fick ta tag i henne riktigt ordentligt och äntligen plingade det till och hon började lyssna. När hon skrittat lugnt en bit kortade jag tyglarna, hon blev spänd på en gång men höll ändå en bra skritt, försökte inte spänna till eller dra iväg eller något sådant utan hon skrittade på bra men var som sagt spänd. Som belöning fick hon fatta galopp vilket hon gjorde med glädje. Kände att hon slappnade av riktigt bra, dock var det en väldigt lång och oformad galopp, men ja. Eftersom hela turen varit som den var så "krävde" jag ingenting mer av henne än att hon skulle fortsätta lyssna. När hon sträckt ut uppför den sista biten av backen saktade hon lugnt av till trav, travade en bit och saktade sen av till en lugn skritt. Skönt tänkte jag! Tänkte ta tölt en bit men då spände hon till och drog iväg igen. Det är som svårt att förklara för trots att hon drog och vägrade lyssna så lyssnade hon och saktade av efter en kort bit. Hon är speciell min lilla dam. Hon stressar och stänger av lyssnandet, spänner till halsen. Men ändå känner jag henne innan och utan och vet att jag alltid får stopp på henne. Det var en djävla skittur men jag vet också varför. Jag vet att Therese och Lina som läser här vet att jag hade många funderingar på annat idag och det är mestadels mitt fel att hon inte var på bra humör idag. Jag har varit lite uppe i varv sen i morse och haft huvudet på andra plan, och Dóttla märker så snabbt när jag är orolig/stressad/har mycket att tänka på.
Något jag inte har nämnt är att så fort jag jobbar med Dóttla så jobbar jag lika mycket med mig själv. Med mina tankar, med min kropp, med mig !
Idag har jag varit och är lite nervös, vilket resulterar i att min pålle vill få ner mig på jorden, få fram mig till nuet och sluta oroa mig och fundera så mycket. Hon är min andra halva och jag vet att jag inte borde rida henne när jag har så här mycket i huvudet. Men jag får skylla mig själv samtidigt som jag går från klarhet till klarhet. Hon är min älskade vän oavsett vad hon hittar på, vad hon är på för humör, vad jag är på för humör. Hon fick ner mig på jorden och imorgon väntar ännu en underbar dag tillsammans med min häst!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar