Glad ryttare

Idag hämtade jag in både Wojje och Trú från hagen. Wojje skulle få följa med som promenad/löshäst och Trú skulle motioneras och ridas. Men idag ville jag prova hur långt vi kommit med bettet så istället för att göra som jag gjort annars, låtit tyglarna gå genom bettringarna och till repgrimman, så tog jag och satte tyglarna direkt i bettringarna. Sedan satte jag på repgrimman utan på och satte ett par tyglar i den också, utifall att jag behövde använda den som stopphjälp om hon inte förstod bettet. Dessutom fick hon på sig sadeln också, så att hon verkligen börjar acceptera den. Sadeln och tränset ska på så ofta som möjligt för att hon ska bli van vid det.

Jag tänkte promenera ner till sjön och sitta upp där nere och rida hemåt, men det blev inte riktigt så. Efter att vi svängt av vägen ner mot sjön så knöt jag Wojjes grimskaft som ett par tyglar och lät honom gå lös, och sedan hoppade jag upp på Trú och red henne, när vi kom till korsningen där man kan fortsätta ner till sjön eller vända hemåt så valde jag att låta hästarna vandra hemåt. Hon var otroligt duktig idag, inga bocksprång överhuvudtaget! Lite rusk på huvudet då och då och lite stopp när hon inte förstod eller inte ville blev det allt men annars var hon otroligt duktig. Hon försökte verkligen förstå vad jag menade idag och hon stannade både för rösten och tyglarna. Men eftersom hon inte är världens mest framåttuffande häst så fick jag kämpa lite med att hitta framåtandan men även det gick ruskigt bra av och till. Vi travade också en liten bit inne i skogen! När vi började närma oss de andra hästarna och hagen så hoppade jag av Trú och fångade in Wojje och ledde in dem i stallet innan de fick gå ut i hagen igen. Jag brukar låta mina hästar få belöning i form av att jag sitter av och låter de gå utan ryttare sista biten, plus att jag spänner upp nosgrimman och lättar på sadelgjorden.

Det var en tjej med ett stort leende som satt av Trú idag kan jag ju säga! Och Trú var måttligt trött efter denna psykiska ansträngning. Duktiga lilla pålle!