ups and downs and some hypotyreos

Omtumlad, upp och ner, hit och dit. Glädje, kärlek, sorg, ilska, stress. Det är fortfarande ett känslomässigt inferno i min kropp, det blir förvirrat. Varför är jag glad i några dagar och sen kommer nedstämdheten? Gråtit på väg hem från jobbet. Ogenomtänkta tankar. Haft det stressigt på jobbet i veckan, känslomässigt starka upplevelser med dödsfall på jobbet. Det är förvirrat och utmattat. Jag är trött. Men det har varit en jättefin vecka med barnen, och igår när jag började min barnfria vecka kändes det så jobbigt att det är en vecka till nästa gång. Mina fina grabbar, min familj. 

Men jag behöver det också, andhämtning och lugn. Min tid att andas i stallet, med hästarna. Egentid att ägna mig åt mig i detta virrvarr.  

Och igår påbörjade jag min medicinering. Jag har fått hypotyreos, en autoimmun sjukdom som angriper sköldkörteln. Den har kommit smygande någon gång under de senaste tre åren, förmodligen senaste året om jag tittar tillbaka på mitt mående. Den är vanlig bland kvinnor, kan göra en bland annat trött, deprimerad och påverkar ämnesomsättningen så jag har lägre ämnesomsättning än normalt. Förhoppningsvis blir jag lite piggare av medicinen och mår lite bättre. Vi får se, jag tycker inte om tanken på mig själv som sjuk eller att jag ska behöva ta tabletter varje dag resten av mitt liv. Men det är bara att acceptera och göra som man ska. Be a good patient. Stay positive! Och hålla tummarna för att jag får positiva effekter av dessa piller.  

Over and out