Dröm

Klockan är 04, jag har vaknat av en dröm. Drömmen av förlust. Jag vaknar och försöker lugna mig, lugna mig med att det bara var en dröm. Inte på riktigt. Sen inser jag att drömmen bara speglat verkligheten, insikten slår mig hårt och kallt i magen. Ångesten och sorgen slår sina klor i min mage, river, sliter. Mina barn ligger i sängen, alldeles nära, bredvid. Deras lugna andetag har ingen inverkan på min sorgeklump. Jag har världens finaste ädelstenar brevid mig, det mest värdefulla jag har. Ändå kan jag inte döva de ovälkomna känslorna. Jag kan inte ta en till sömntablett, klockan är för mycket för det. Jag kan inte ta en lugnande tablett, jag får andningspåverkan och vaknar av att kroppen behöver syre när jag vilar eller sover. Jag slår på ljudböckerna med Harry Potter, lyssnar på den engelska versionen. Stänger av tankarna och lyssnar, fokuserar på texten. Lyckas slumra till stundvis fram till klockan sex. Nu ligger jag och väntar på att barnen ska vakna till. Att dagen ska börja och att jag ska få leka och vara glad med mina skatter innan de ska åka.