Älgjakt

Det känns tomt när J far på jakt. En hel vecka utan honom. En. Hel. Vecka. Och knappt någon mottagning har han där ute i skogarna... Det är konstigt det där. Att man kan bli så beroende av någons närhet. Bara att veta att hans varma kropp är där under täcket på kvällen eller att han finns vid min sida på morgonen, (framför allt helgmorgnarna! ;). Att det bara är att lyfta på täcket och maka in sig där, sno värme och ligga nära, nära. En hand på hans höft och en lätt kyss på axeln. Eller när vi ligger och pratar om allt mellan himmel och jord, han håller om mig, snusar på mitt hår och pussar mig på huvudet. Han har bara varit borta i några timmar men jag saknar honom redan. Heltokigt.

Fast kanske inte.. Senaste veckorna har han jobbat i Ottsjö så då har han sovit borta mån-tors så vi har ju inte hunnit umgås sådär supermycket, alls.. Och helgerna har flugit iväg i och med flytten och alla människor man ska hinna träffa och dinera med. Vilket känns urtråkigt nu när sommaren dundrat förbi och hösten är här med allt vad jakt och mörka kvällar innebär..

Veckan kommer nog gå snabbt ändå. Har en massa roliga och mindre roliga saker på "to do-listan". Typ tvättberget vi alltid tycks samla på oss. Och stallfix. Och motionering av hundar och hästar (och av mig själv!!).. Någon som vill ge en hjälpande hand..? 

Får tända lite ljus och mysa ner mig själv i soffan någon kväll. Bara ta det lugnt och faktiskt unna mig det..