Det märks att jag haft mycket denna vecka. I huvudet och i vardagen. Har känt mig lite stressad och drömt mardrömmar i några dagar nu. Blodiga drömmar om mördare och skadade djur. Läskiga drömmar som lämnat spår av obehag. Så i natt kom ett panikskrik. Men det är inte av blodiga och läskiga mardrömmar de kommer utan av känslan att bli mosad. Instängd. Död.
I natt kom vårt stall från Börön flygande och skulle landa på vår lägenhet där vi bor nu. Jag fick panik. Jag vaknade av att jag flög upp ur sängen och skrek. Skrek för glatta livet och sprang. Tror jag var ända vid hundburen i köket innan jag var helt klarvaken och insåg att jag var vaken och att allt var lugnt och stilla. Det konstiga är att när jag väl är vaken är jag kolugn. Drömmen släpper sitt grepp på en gång och jag somnar om så fort jag lagt mig till rätta. Inte som med de andra mardrömmarna där det känslomässiga obehaget kan sitta i en stund.
I hate it. Någon fler än jag som drömmer mardrömmar och minns dem väl? Eller drömmer mycket i allmänhet och minns dem?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar