Idag (eller ja igår) var en riktig träingsdag. Sprang 5.5, red D och cyklade milen till Harrys, cyklade även hem från jobbet såklart. Det känns väldigt bra, faktiskt. Jag börjar förvandlas till ett litet hälsofreak, vilket jag är lite stolt över. Jag har alltid gillat att röra på mig och att göra saker. Jag trivs ute i naturen och älskar att umgås med djuren. Dock har jag aldrig varit riktigt duktig på att motionera. Eller det är väl fel uttryck. Jag har ju alltid ridit, varit ute och promenerat med vovvar, paddlat kanot, cyklat och så vidare. Men det där med att träna, att sticka ut och springa eller köra ett spinningpass har aldrig varit min grej. Förrän nu.
När jag var i Florida började jag träna rätt intensivt. Jag cyklade, sprang, boxades och simmade. Jag gick upp 10 kg i vikt, både muskelmässigt och pågrund utav maten. När jag kom hem från USA gick träningpulsen ner, det kom andra saker emellan. Jag fick några rejäla träningsryck och började träna mycket periodvis. Men det var just det. Periodvis. Två dagars vila, blev till tre, som blev till fyra. Och plötsligt hade tiden flygit iväg och en period av "vila" (eller icke-träning) hade infunnit sig.
Nu känns det så skönt för nu vill jag ut. Det börjar kännas i kroppen att jag vill ut och röra på mig, ut och springa, höja pulsen. Jag har sprungit längre än jag faktiskt trodde att jag någonsin skulle orka. Jag har sprungit milen, utan problem. Och att jag dessutom kan springa utan musik pumpandes i öronen gör mig ännu gladare. Jag är livrädd för att jag ska lätta på min träning, återgå till periodvis. Jag gillar att hålla igång, jag gillar mitt nya liv. Och jag mår bra av att hålla igång. Jag får så mycket mer energi av en runda tillsammans med springskorna. Och jag tänker så bra när jag är ute. Det är så mycket lättare att hålla ordning och reda i skallen, allt blir så glasklart när benen pinnar på och tankarna får gå hur de vill.
Jag kan bara jag vill, och nu vill jag det här. Jag vill fortsätta träna.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar