Idag får hon vila. I morgon ska vi nog köra lite löst, vilket vi inte gjort på ett tag. Hoppas hon är på bättre humör då. Min lilla fina tjej! På fredag är det flyttdags, då jäklar ska hon få islandshästvänner... Och på onsdagen eller torsdagen veckan efter blir det massage för henne. Hoppas på att få en mjukare och nöjdare pålle då!
lördag 24 september 2011
hetsigt humör?
Tog en uteritt på Anton igår, med Ailo som följeslagare. Sedan följde jag och Ailo med Bettan och Bobby till ridkolan där vi satt och surrade med lite hästmänniskor en stund, medan Bettan och Bobby hade lektion. När vi kom hem igen var det dags att ge Dôttla lite uppmärksamhet, vilket verkade uppskattas. Hon stod halvsovandes på gången genom hela borstningen och tyckte det var allmänt skönt. Men att ridas var inte det bästa damen visste igår. Jag har nog aldrig varit med om att hon betett sig på viset hon gjorde igår. När jag suttit upp och vi började skritta var det en racerhäst jag satt på som vägrade ta det lugnt och slappna av. Hon slog med huvudet, liksom bet sig i bogen i ren frustration/irritation, och slog med ena frambenet då och då. Vissa hästar är sådana och får sådana ryck ibland, men Dôttla har aldrig betett sig så. Jag hade alltså en väldigt grinig häst som inte var nöjd alls. Och det gick inte att rida för fem öre. Jag trodde först att jag spänt kedjan för löst eller något (rider på stång) men det hjälpte inte att spänna den ett hack. Fortfarande samma häst, samma ryck med huvudet och samma frambensspark. Så jag ökade farten, sket i takt och gångart och övade på galoppfattningar. Då kom det. Frust, frust, frust. Och vi rejsade runt, runt i ridhuset. Varv efter varv, åt båda hållen såklart, och hon tog galoppen. Visst den var fyrtaktig och skitkass, men hon tog galoppen i ridhuset. Och hon höll den oftast rätt bra, när hon bröt av fattade vi ny galopp och frust, frust, frust kom det då. Efter x antal varv med en spring-glad pålle och en ryttare som struntade totalt i formen så gav vi oss för kvällen. Jag hoppade av och skrittade av henne för hand och det kändes bra. Hon hade en dålig dag helt enkelt, och då fungerar inte ridningen. Då lattjar vi istället. Och det får vara bra med det. Det var inget fel på henne, hon hade inte ont någonstans och visade inget annat obehag än just det dåliga humöret och den griniga attityden.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar