Hej hoppeli snopp snopp

Oj oj oj, sitter nu med familjen Nyström och kikar på allsång på skansen. Hur gick det här till? Jag var till och med tvången att fråga  vad programmet heter, suck. Aja, har ridit min pålle och kikat på ridlektionen som Jenny höll för Rebecka (skrev fel förut!). Det gick jättebra för Rebecka att rida, inte riktigt lika bra för mig.

Rebecka och Pasha (stavning?)

Rebecka och Pasha (stavning?)

Rebecka och Pasha (stavning?)

Vovveliten lekte glatt med Marcus men när hon inte orkade mer
la hon sig snällt på gräset utanför padocken och väntade.
Ailo börjar bli riktigt duktig på att vara publik när hästar är i farten.... ;)

Vovveliten lekte glatt med Marcus men när hon inte orkade mer
la hon sig snällt på gräset utanför padocken och väntade.
Ailo börjar bli riktigt duktig på att vara publik när hästar är i farten.... ;)

För mig och D gick det inte alls lika bra. Jag red dit och det var kaos i Dóttla huvud. Ingenting fungerade som det skulle och allt var fel, fel, fel.Hon sköt ut bogen och sprang iväg istället för att försöka lyssna. Det gick inte att få kontakt med henne så det var bara att låta henne ligga i den gångart hon valde och lägga sig på volten, försöka nå fram och hoppas på att hon skulle lugna ner sig. Det tog kort sagt väldigt lång tid att ta sig från gården och upp till ridplanen hos Josefina. Inte kul alls, men jag känner ju min pålle. Det gick verkligen inte att kommunicera med henne. När vi äntligen kom fram fick hon stå i deras sjukhage då Rebecka börjat med sin ridlektion. Dóttla var betydligt lugnare när jag skulle rida igen och skötte sig bättre än under ridturen dit. Men hon ville inte riktigt fatta en bra trav utan valde istället att trava med frambenen och tölta med bakbenen. Fråga mig inte hur hon lyckas men det gör hon.Josefina trodde först hon var halt när hon såg Dóttlas underliga gång men såg sen att hon blandade gångarter och att hon travade rent när hon väl travade. Hon hittade i alla fall en väldigt stabil och bra trav då gånger hon tog traven så det kändes ju skönt. Men när vi kom till hoppandet så var det katastrof. Hon travade på bra fram mot hindret, 3 meter innan hindret dog energin ut och sista stegen var i skritt innan hon stannade helt precis framför hindret och klev över för att samtidigt riva hindret. Kul va? Hon är ju intte rädd för pinnarna i alla fall..... Aja, hon ska ju inte bli någon hopphäst men det skulle ju inte vara helt fel med en häst som vill hoppa i alla fall. :P 

På hemvägen var pållen glad i alla fall och riktigt härlig att sitta på! Och Ailo var nöjd av motionen hon fått av turerna fram och tillbaka till Josefinas herrgård och Marcus lek.