Vi båda hade våra hundar kopplade och lät dem lugnt hälsa på varandra. Dock var Love ganska skällig och dominant så Ailo blev ganska snart provocerad, då började hon dra i kopplet och hugga efter Love, ett aggressivt beteende alltså, så vår träning gick mest ut på att få hundarna lugna. Love är tydligen väldigt skällig mot andra hundar så det var riktigt bra träning för båda två. Från början försökte jag sitta kvar med Ailo trots att Love framkallade dåligt beteende, det fungerade inte, så väldigt snabbt började jag promenera iväg med Ailo när hon betedde sig oönskat. Riktigt snabbt slutade hon dra i kopplet och sökte ögonkontakt. På slutet kunde vi gå förbi varandra nästan helt utan "dåliga" beteenden så då avslutade vi. Det är första gången Ailo blivit provocerad av en annan hund och första gången hon uppvisat ett argt humör så jag hoppas att jag och Linnea kan fortsätta träna med våra hundar så att Ailo kan sluta bry sig. Och jag hoppas på att kunna träna bort det beteendet, speciellt som det nu var, på grund utav att Love provocerade henne. Det var i alla fall väldigt kontrollerat och hundarna fick ingen chans att skada varandra!
Mitt mål är att jag och Ailo ska kunna promenera på stan, utan koppel. Det kanske kommer ta många år men vad spelar det för roll? Vi har ett mål och jag har en grymt duktig valp/ung hund nu som verkar vara den enklaste hunden på Jorden, ingenting är omöjligt. Träning ger färdighet! ;)
Man kan aldrig veta exakt hur ens hund reagerar förrän man testat. Detta är första gången Ailo visat ett aggressivt beteende och då är det mot en provocerande unghund som dessutom är storleksmässigt mindre än henne, klart man blir förbannad då liksom. Men grejen är inte att min hund visade ett oönskat beteende, hon blir inte en farlig hund för det. Nej, grejen är den att jag nu vet att min hund är en normal hund och svarar på när en annan hund provocerar henne och det ger mig en chans att träna bort det i tid, så att hon inte blir "farlig" senare. Många har fördomar mot Amstaff/pitbull raserna just för att de ser skräckinjagande ut, speciellt när de blir arga. Just "kamphundsraserna" har fått dåliga rykten då det ofta är det dåliga beteendena som tas upp i media, eller när de gjort något dåligt. De är egentligen otroligt glada och trygga hundar som när de hamnar i fel händer kan utveckla dåliga beteenden, precis som alla andra hundraser. Klicka er in på den här länken och läs. Jag vill själv inte ha en hund som svarar på andra hundars dåliga beteenden utan jag vill att Ailo ska lyssna på mig, så nu kan jag jobba med det, när jag vet att hon reagerar på det här sättet. Men hur många sällskapshundar ser man inte som börjar skälla på andra hundar när man är ute på stan. Ägarna struntar i det, hundarna får dra i kopplen och ingen verkar bry sig. Men om en "kamphund" gör det då är den genast farlig. Hehe.
Fast än så länge har jag inte råkat ut för någon som haft något emot rasen själv. Eller ja, mamma blev väl inte överlycklig över att jag skaffade valp utan att säga till, eller att det var en "kamphund". Men vad skulle hon göra? Jag är snart 20, hehe. Men när hon träffade Ailo var det gulligull på en gång och nu älskar alla min fina tjej. Och de flesta som träffat henne tycker att jag har en väldigt lugn och fin tjej, och att hon verkar helmysig. Och det stämmer ju till 100!
Det jag tkr är.. fel liksom, är ju typ att unga "coola" killar (oftast) köper typ en amstaff, sätter på ett nithalsband, och tkr verkligen att dom är supercoola. Och.. ja, i fel händer är det kanske inte bästa rasen så att säga. Men det är det ju inte för nån hundras
SvaraRadera/Lina