Igår gav jag mig på ett försök att rida Dottla, det gick käpprätt åt helvete. Jag började att rida med stången men det fungerade inte, vi bara snurrade ute på ängen och jaag fick ingen kontakt med henne vilket gjorde att jag var tvungen att ta rätt hårt i henne ett par gånger så då hoppade jag av, gick hem och bytte bett till mitt tredelade. Men det fungerade fortfarande inte. Efter 40 minuters arbete (allt som allt) så var Dottla sjöblöt av svett. Vi uppnådde ingen kontakt under hela passet utan hon stressade enbart och vägrade lyssna. Dessutom kunde vi nästan bara snurra/ gå på volt åt vänster. Försökte jag byta håll så spände hon till, stängde av och gick hemåt. Inte en bra dag alls alltså.
Min tanke var att ta en lugn, kort och dressyrinriktad uteritt, men så blev det ju inte. Som sagt, vi bara snurrade och snurrade och snurrade lite mera. Hon lyssnade inte på sitsen och knappt på tygeln, så efter 40 minuters slit gav jag upp, hoppade av och ledde hem henne. Jag mår skit när vi har sådana här dagar, när hon stressar, stänger av och vägrar vara kontaktbar. Jag vet inte vad jag ska göra, men någon gång så löser vi det nog. Hittar problemet.
Men efteråt så fick hon en härlig stretch och massage. Men det märks att det är något som spökar då hon bet mig. Knäpphästen. Men men. Jag älskar min dam ändå... ;)
puss och hej, leverpastej!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar