Busy day

Jag har faktiskt hunnit med massor idag! Om än ingen ridtur tråkigt nog... Ibland blir det så, ibland (alldeles för ofta) rinner tiden iväg! Hehe! Men jag är tillfreds med dagen ändå. Nöjd och glad!

Jag började med att hjälpa Any i morse med att rengöra leksaker till hennes butik, Kidz Stuff. Vid halv elva for jag mot Brunflo för att hämta ut Ailos medicin och avmaskningsmedel till alla hundarna och Caspian (katten). Passade på att dra med mig hästfinkan och hämtade 540 kg hö samtidigt, det gäller att tänka på resorna när man bor på vischan!

Therese kom förbi och åt lunch med mig och följde med till stallet på eftermiddagen. Skönt att få lite hjälp att lasta ur och packa in allt hö i stallet! Nu har jag hö för två månader framåt... Här är det välplanerat! Therese stannade dessutom och hjälpte mig med plugg, guld att ha en sådan vän!

Nu ikväll har jag suttit en hel del vid datorn och pysslat med viktigt pappersarbete. Skickat skadeanmälan och kvitton till Agria, beställt kolla masken till hästarna, svarat på mail inför ridhustävlingen och lite annat smått och gott. Ja, tiden rinner ju som sagt iväg och Helgis tänkta motion uteblev. Får ta tag i det i morgon, inte lika mycket på schemat då!

Foderstat

Idag har jag fixat en uträknad foderstat till mina pållar. Therese tipsade om hemsidan http://www.hastsverige.se/ och det är där jag gått in och gjort min uträkning. Himla bra grej! Klicka på länken eller bilderna så kommer ni vidare till hemsidan.

Jag har analyserat torrhö, Krafts lusern och Krafts minervit som foder. I dagsläget ser både Helgis och Dottlas foderstat lika ut så därför får ni bara se Helgis. Allt eftersom Dottlas dräktighet fortskrider ska hon fodras på och jag har gjort uträkningar utefter det också.

Helgis foderstat

Mineralfoder

Proteinrikt grovfoder

 Dottla och Helgi kommer få 5 kg hö/dag portionerat på tre givor, 0.4 kg lusern tillsammans med 1 dl minervit en gång per dag. Jag har inte riktigt bestämt mig för hur jag ska göra längre fram, om jag ska ta hem halm att fodra med utöver för att tillgodose tuggbehovet och damens humör. Det återstår att se! Jag kommer förmodligen byta till hösilage framöver vintern, men vi får se!

Vovveliten har fått komma hem igen

Operationen har gått bra och Ailo är hemma igen. I morgon hämtar jag ut smärtstillande som hon ska få i några dagar och så är det inga tuggben som gäller. Inga pinnar heller på två veckor. Stackars lilla Vovveliten! Men det blir nog bra. Ailo var alldeles groggy när jag fick hämta henne och hon vinglade rejält. Hela bilresan hem sov hon och väl hemma var hon fortfarande lite ostadig på benen. Nu, några timmar senare, är hon stadig och klar men trött. Hon har precis fått ett litet mål mat och åt med god aptit, utan problem. SKÖNT! Nu är det bara att hålla tummarna att såret läker ihop fint och att hon slipper få en infektion.

Hästarna har fått vila i blåsten, de har gått tre dagar på raken så en dag vila blir nog alldeles lagom. Jag hoppas det blåser lite mindre i morgon så ridlusten inte blåser bort!

Op

Snart åker jag till djursjukhuset och lämnar in Ailo på operation. Känns läskigt! Trots att jag litar på att hon tas väl om hand så är det ju alltid en liten risk vid sövda operationer. Min lilla fina Vovveliten var ju dessutom väldigt osäker och ledsen inne på djursjukhuset när vi lämnat henne där efter våldtäkten förra sommaren. Matvägrade och var allmänt deppig tills vi kom och hämtade hem henne igen, så självklart känns det i hjärtat när jag tror min lilla snorkfröken kommer vara lite nere på plats. Bortlämnad av matte till okänd plats med okända människor! Men men, bara att få det gjort. Den trasiga tanden måste väck och det är för Ailos bästa!

Igår jobbade jag delad tur och hann rida båda hästarna på "rasten" och det var så himla härligt! Helgi var riktigt trevlig och svarade bra på mina hjälper och det kändes så skönt att kunna galoppera hemåt, trycka på gasen och ändå få till en lugn nertagning till skritt i slutet av sträckan. Inte som att sitta på racerdamen där man får dra handbromsen och skicka ut en bromsande fallskärm för att få stopp. Ungefär...!

Dottla satt jag upp på barbacka och vi tog en lugn och mycket mysig skrittur på ute i skogen. Gjorde gott för själen!

Ailo följde med på båda turerna och var riktigt nöjd efteråt. Det är så skönt att hon får följa med ut och verkligen kan sträcka på benen då och då! Bästa Vovveliten!