On our way

Settrarna lämnade i BF och hästarna utsläppta och kollade! 

Nu rullar vi mot Norråker! 

God morgon!! :D 

Superhelg

Haft en superhelg med älskling, bästa vovvarna och goa vänner! Fäviken har levererat trots lite halvtråkigt väder och riktigt regnrusk dagen till ära. Men det bästa är nog ändå att äntligen ligga i sin egna säng, nyduschad och fräsch och faktiskt få några fler timmars sömn i natt! 

Husvagnen är urpackad och hästarna kollade, Alfur och Ljufa fick ännu en hage att beta i och grabbarna grus (Wojje och Helgi) fick komma in och stå inne för natten. Var rädd att Wojjes täcke regnat igenom men han var helt torr och varm under täcket när jag tog in honom, skönt!  Tog en långsam och tung jogg med Ailo (3,9 km) nyss och en kort promenad med alla hundarna därefter (vi är hundvakt åt pappas två settrar från och med idag). Så nu är allt färdigfixat för ikväll! I morgon är min plan att försöka stiga upp tidigt och promenera/jogga till stallet med alla hundarna, sätta dom i hundgården, släppa ut grabbarna i stallet och ta mig hem igen. Så ska vi fara vid åtta mot Norråker och vår nya familjemedlem! Spännande!!  Tur jag får sova ännu mer i bilen! ;) 

Fäviken

Ett lyckat Fäviken! 

Lämnad på en parkeringsficka

Just nu sitter jag i vår husvagn, lämnad på en parkeringsficka. Regnrusk och en husvagn som rör sig i vinddraget från passerande bilar, roligare kan man ju ha det! Men snart så är vi på g igen, snart kommer Johan tillbaka och kopplar på vagnen så vi tar oss upp till Fäviken snart. Då kanske ni undrar varför jag blivit sittandes här? Jo, jag sitter här av den enkla anledningen att vi glömt högtalarna hemma och det går snabbare att brumma hem och hämta utan släp. Så för stunden sitter jag där jag sitter. Jippie!! 

Men jag är rätt nöjd ändå, damen blev betäckt i morse och jag fick vara med och se hur det går till! På grund av det ihållande regnet frös damen en aning så jag for hem och hämtade lite täcken åt henne också. Lilla älskade damen! Och lillgrabben Helgi fick en laserbehandling på sitt ben idag, som lite extra rehab! 

Och så har jag städat lägenheten så den är fin när pappa och Ulrika kommer och lånar den. Skönt att de skulle ut och resa samtidigt som oss, då är ju djurvakten löst! :) 

Nej, nu ska jag verkligen se till att njuta av lite ledighet och semester! Har sett till att packa bra med kläder men hoppas såklart på att inte behöva använda så mycket... Men tyvärr ser helgens väder rätt blött ut!

Update

Nu är Dottla ultraljudad. Hon har ett ägg på gång, är på väg in i brunst och matchas från och med nu dagligen mot hingsten! Så himla spännande! Håller alla mina tummar och tår att betäckningen går väl och att ett föl snart börjar växa i magen! Det blir lite lugna dagar för henne den här veckan och nästa dels på grund av betäckningen men också för att vi gör oss redo för vår årliga tur till Fäviken Game Fair, ser framemot några härliga dagar i gott sällskap och det ljuva campinglivet! Tredje året på raken och jag hoppas vädret är med oss även i år på Fäviken! :) 

Och på måndag hämtar vi ju vår nya familjemedlem också! Valpgos x 2000 kommer det bli då! :) 

Motivation, längtan, livet

Therese skrämde upp mig och sa att stona ska vila och ta det lugnt i ca 45 dygn efter betäckning. Kändes tungt med ett så långt riduppehåll! Men som tur var talade jag med Lena som lugnade mig och sa att motionsridning är helt okej. Då blev det genast lite lättare att hålla damen i skick och fångfri! 

Eftersom Dottla står i västeråsen nu så har jag passat på att nyttja ridplanen i veckan. Vilket faktiskt tagit lite udden av ridsuget. Motivationen har dalat eftersom ridpassen inte gått som jag velat riktigt. Ni vet den där underbara ridkänslan när allt bara flyter, klickar till och man hittar det där man letar efter? Det har saknats helt, vilket gör att jag känner mig kass och blir frustrerad. Varför är det så svårt att rida? Och det hjälper ju inte att både jag och Dottla har problem med våra vänstersidor. Suck! Just nu kan man väl säga att jag är inne i en rejäl svacka, mitt ridsjälvförtroende är lågt, vilket känns tråkigt! Ja, jag fortsätter visualisera de där ridlektionerna en gång i veckan som jag ska unna mig någon gång längre fram i livet! 

Nu i helgen kommer älskade Benny hit och hälsar på, välbehövligt! Kommer njuta mycket av att äntligen få träffas!

Nästa helg är det fäviken som gäller för hela slanten och på måndagen den 27 juli åker vi och hämtar ännu en familjemedlem! 

Igår när jag var ut till grabbarna grus och pysslade om dem upptäckte jag att Helgis svullnad äntligen gått ner. Det är inte helt bra än men så mycket bättre. Så himla skönt! Några veckors vila till så ska vi sätta igång igen! Längtar faktiskt efter att få jobba med honom igen, trots min svacka. Ska bli så kul att komma igång och rida honom igen och plocka upp lite mål! 

Och mitt upp i allt detta drömmer jag mig bort, bort till en gård jag kan kalla för MITT hem. Jag längtar så efter en egen gård, att ha hästarna utanför knuten och en egen hundgård. Vi har bott två år här i Oviken i våran lilla tvåa, men nu kliar det i själen. Jag längtar ut, till något eget. Men så är det väl alltid? Vi längtar alltid efter något "bättre"?! 

Livet i ett nötskal! :) 

I väntan på hovis

Regn, blåst, regn, blåst, regn, blåst. Ingen varm sommar i år inte! 

Känner mig som en dränkt katt idag! 

Sitter i stallet och väntar på min hovslagare Pernilla Lundbom som kommer och ska slå på Dottla en ny framsko då hon trampade av sig en under ridturen igår. Både Helgi och Dottla har fått komma in och såklart passar jag på att låta Helgis ben få lite rehab så här i väntans tider. Svullnaden är ganska bestående, vissa dagar något bättre och vissa dagar lika svullet som innan. Igår var det två veckor sedan jag upptäckte svullnaden och en och en halv vecka sen vi var in på kliniken. Jag hoppas svullnaden börjar ge med sig snart, mattes hjärta är oroligt! Känns inte roligt att inte se någon klar förbättring i svullnaden. Veterinären trodde svullnaden skulle ge sig efter ca två veckor och rekommendationerna var att börja sätta igång lugnt två veckor efter svullnaden gått ner, så just nu känns det jobbigt. Får avvakta någon vecka till och sen får vi nog åka in igen om det inte skett någon förbättring. 

Helgis kylbandage, 20 min x 2 ggr/dag

Upplever att den ger bra kylning, trots att jag får linda dubbla lager på benet! :) 

Tänkte be Pernilla dra av bakskorna på Dottla nu när hon ändå kommer ut. På söndag är det nämligen dags! Då flyttar Dottla tre kilometer bort, till hingsten Kastali från Västeråsen som just nu tävlar SM på strömsholm. I våras blev han förstaklasshingst och i onsdags när SM startade gick han vidare till A-final i T2. Idag tävlas han i V1 och jag håller tummarna att det blir A-final även där!  A-finalerna rids under lördagen och söndagen så det blir till att hålla tummarna under hela helgen, och ja hela tiden fram tills damen är konstaterad dräktig!!

Vett och etikett i hästvärlden

Jag är rätt grön på det här med tävling och kan redan nu räkna upp missar på de tävlingar jag gjort! Men det är mina missar och mina tillfällen till lärdom! Jag återkommer till detta! 

Igår tog vi med oss hundarna och for ut och fiskade i Lundkälen. Johan gjorde i ordning sitt spö och började kasta och jag busade med Ailo, kastade pinnar i vattnet så hon fick hoppa i och simma, en riktigt härlig kväll i solens sköna strålar. Jag hade med mig tidningen Islandshästen nr 4 2015 och satte mig på bryggan och läste efter en stund. Njöt av kvällens fina känsla! 

Det var artikeln Tävlingsvett- och etikett, på sociala medier och irl... som fick mina tankar att börja spinna. Domaren och ryttaren Anne Fornstedt var det som tog upp problematiken omkring låga poäng och missnöjda ryttare. Att många domare får elaka mail, pm eller skrivs om på nätet för att de gett "dåliga poäng" eller att bedömningen överlag (tillsammans med de andra domarna) varit ojämn. Och än en gång hajar jag till, blir förskräckt och känner mig irriterad på hur vårt samhälle ser ut idag! 

Nu har inte jag så mycket att jämföra med och ingen av mina två hästar är på så hög nivå än så länge. Men något jag själv känner av är hur jag tycker min häst går på banan, går hästen bra? Rider jag bra? Hur är takten och formen på banan? Det är saker jag känner av. Jag är fortfarande för grön för att ens våga mig på att gissa vad min ritt ger för poäng, men jag känner helt klart av hur det går på banan, om jag måste ta mer i hästen, driva mer, slappna av mer, flytta lite och så vidare, jag känner om det går bra eller om det går dåligt och jag vet att det är upptill mig att få till det så bra som möjligt på banan! Hittills har jag faktiskt inte känt behovet alls att fråga varför jag fick den eller den poängen på mina ritter för jag har själv känt hur ritten gått och poängen har speglat det. Ibland har jag till och med tyckt jag fått för snälla (lite högre) poäng i förhållande till min egen ridkänsla på banan. Oavsett vad jag fått för poäng så litar jag på att domaren gör sitt bästa för att döma mig rättvist. Domarna är utbildade och vet vad de ska titta på, men de är också människor och inga maskiner. Det är en bedömningssport och varje individ gör en egen bedömning utifrån sin uppfattning av ritten och utifrån domarhandledningen, så länge vi har mänskliga domare kommer vi ha olika bedömningar av och till, det är den mänskliga faktorn. Så jag funderar mycket på varför så många tävlingsryttare tar sig rätten att kränka domare för låga poäng!? Att fråga om eller ifrågasätta sina poäng är en sak, att dumförklara en helt annan. Jag är jätteglad för de tävlingstillfällen jag varit på och kommer få rida på i framtiden, men utan domare blir det inget! Så vi måste värna om våra domare, se till att de vet hur uppskattade de faktiskt är! De sitter där i flera timmar för vår skull, inte för sin egen! 💕

Så jag vill bara slänga iväg ett stort varmt tack till alla domare som dömt mig och mina hästar, som hjälpt oss att utvecklas och sträva efter nya mål! Ni gör ett bra jobb och förtjänar cred för ert engagemang! 

Och jag hoppas alla ryttare tänker sig för innan ni slänger iväg ett mail som faktiskt kan göra skada!