Tryckfelsnisse

Var lite trött och snurrig igår när jag skrev, jobbar delad tur idag och inte 7-16.... Hehe 

Fullt upp

Full fart och fullt upp! Varit en vecka i Danmark och nu fyra dagar på Fäviken Game Fair. Väldigt trevligt och roligt men ni vet ju vad jag brukar säga; borta bra men HEMMA BÄST! och jag tror faktiskt vovvarna håller med mig i det också. Nu ligger jag och Johan i soffan, i vår nystädade lägenhet och med mina räkningar betalda och klara för den här månaden. Då känner man verkligen att det är okej att slappna av, på riktigt! Trots att vi haft semester känner jag mig ändå i stort behov av att bara slappa. För inte har det varit mycket vila i varken Danmark eller på Fäviken! 

I morgon blir det jobb 07-16 och sen ska jag bosätta mig i stallet resten av kvällen och pussa på mina fina hästar. Bara umgås och ägna tid åt dom! Verkade som att både Helgi och Dottla saknat mig då båda förföljde mig i hagen och försökte få min uppmärksamhet! 

Over and out! 

Danmark

Nu är jag och Johan i Danmark och har en veckas semester. Känns faktiskt riktigt skönt även om jag redan saknar alla djuren där hemma. Men jag vet att de har det bra, mamma har hand om hundarna och katten och Angie sköter om hästarna. Så jag vet att de är i goda händer! Men som alltid känns det lite i hjärtat när man inte har dem nära.

Kommer inte skriva så mycket mera denna vecka då vi inte får igång internet på telefonerna och jag inte vill sitta klistrad vid en dator nu när vi har semester!
Så ha en grym vecka för det ska vi!

Over and out!

Intensivt, omtumlande och energitömmande

Det senaste dygnet har varit allt annat än roligt. Tack vare att Johan varit stadig som en klippa och verkligen funnits där hela tiden och tagit hand om allt, tagit hand om mig och ja, bara varit helt underbar har gjort att jag ändå hållit ihop rätt bra.

Att låta Sonja vandra vidare har varit på tapeten ett tag och det känns verkligen som att det var rätt beslut. Men trots att både huvudet och hjärtat var med på det och jag var så förberedd som jag kunnat vara, så var det inget som gjorde det lättare. Det gör oerhört ont och känns enormt tomt nu. Hur förberedd jag än var så är någons död något jag aldrig kommer bli helt förberedd på. När jag ledde henne över ängen, i det höga gräset tittade jag på min tuffsiga ponnyskrutt, som jag hittade i en hage när jag kikade på en helt annan häst för två år sedan.

Hon var så vacker igår kväll och utstrålade ett sådant lugn och en sådan positivitet som jag inte känt hos henne på slutet. Det gjorde mig lugn. Sen var hon bara borta, fanns ingen kvar i hennes kropp och min fina lurvtuss hade lämnat oss kvar. Ensamma. Hennes närvaro var borta. 

Att sedan hitta Ailo gömd under hebret, helt apatisk gjorde att paniken steg i bröstet och jag bad henne att inte dö samtidigt som tårarna svämmade över. Det kanske var menat så, från någon högre makts sida, att jag skulle koncentrera mig på de liv som fortfarande finns här, för tid att sörja har jag inte riktigt haft. Det enda som gnagt i mig de senaste timmarna är Ailos hälsa, att hon skulle bli bra fort och att det inte skulle vara något allvarligt. Nej, den här helgen blev inte alls så som den skulle. Men Ailo har fått komma hem igen och mår i alla fall mycket bättre nu. Jag fick se min hund som sig själv igen ikväll och det gjorde mig glad och lättad. Obeskrivligt glad och lättad. Nu är jag trött. Helt slut. Men innan jag skulle ha kunnat somna var jag tvungen att skriva av mig lite. Få utlopp för allt som skett under det här dygnet. Få lite ro i själen. 

God natt. 

Farväl Sonja

Älskade hästen.

Great day

Haft en riktigt bra dag men med lite mindre bra hästincidenter. Dottla var på krigsstigen i morse och lyckades slita sig fyra gånger på väg till stallet. Många svordomar...! Men skam den som ger sig! Efter många om och men fick jag in henne i stallet och kunde köra lite manikyr på fröken. När jag sedan tog ut och började promenera iväg med grabbarna och hade hunnit en bit upp i backen fick vi sällskap av Ljoova som kom dundrandes efter oss. Hon tyckte inte att Dottla var nog bra sällskap. Suck! Bara att vända hemåt igen, sätta fast grabbarna vid stallet och flytta in bråkstakarna på ridplanen med rejäl ström. Men då höll dom sig i skinnet och vi kunde promenera iväg igen. Grabbarna skötte sig bra och Ailo var väldigt nöjd över att få följa med ut på promenad. 

Sen var det bara att fara hem och fixa till sig inför en jobbtur, hann både duscha och ta en powernap innan jag började. Skönt! När jag slutade vid halv nio for jag direkt hem och bytte om sen joggade jag och vovvarna korta vägen till stallet och kvällade pållarna för att tillslut promenera hem en lite längre väg. Nöjda vovvar! Tog faktiskt och körde lite kort styrketräning här hemma också innan jag hoppade in  duschen än en gång! Nej nu ska jag låta skönhetssömnen göra sitt och försöka vakna pigg i morgon, jobb 07-16. Yaaay! Hoppas jag har lika mycket energi då som nu! God natt.

Helgi-boy

Ridit grabben (ja, han är en riktig pojkspoling!) både igår och idag och känner att det är dags för att försöka rida lektion igen. Igår red vi upp till Häggen och lånade Malins ridplan en sväng. På vägen dit var inget som det skulle, allt var läskigt och jag fick inte någon riktig kontakt med Helgi. Vi tog oss framåt men inte i skritt. Han taktade mest hela vägen och jag kände mig riktigt dålig som inte fick till vanlig skritt. Men så fort vi kom in på ridplanen var det andra bullar! Fick en helt annan häst och plötsligt fungerade allt. Efter som det är en bit till Malin och han hade varit så uppstissad på vägen dit var jag supernöjd efter 15 minuter så då red vi hemåt igen. Fortfarande med den där bra hästen med på hela vägen hem. Kändes riktigt bra! Så idag tänkte jag att jag skulle rida på min "ridplan", vilket inte gick lika bra. Helgi var väldigt fokuserad på var flocken höll hus och släppte inte riktigt in mig. Vilket kändes tråkigt. Samtidigt känner jag ju också att det kommer ge med sig med tid och träning så vi får kämpa på. Det var ju vårt första riktiga ridpass på hemmaplan så då får man ju bara klappa sig på axeln och säga att vi gör det bättre nästa gång! Han är ju dessutom en riktig flock-häst och han är inte riktigt trygg med att lämna flocken plus att min gräsplan inte är ultimat för fem öre vilket märks. Jag måste vara uppmärksam på tuvor och de ställen där det är lite mjukt och bara det stör mig i min ridning.

Men i morgon tror jag banne mig att han ska få tömköras ute och så kanske Wojje får följa med ut som handhäst! Grabbarna grus... ;)

Dessa två drack ur vattenbaljan tillsammans idag, 

vilket jag inte hann knäppa kort på... Men vänskapen tar sig!