Liten kan själv!

- eller inte alls.

Är dunder trött efter dagens bravader. Drog släp med min bil, läskigt som satan. Plus att släpet var tungt lastat då det var en 500 kg höbal som skulle med hem. Tog mig hem, trixade med backningen och insåg att inget gick som det skulle. Åkte ut från gården igen för att göra om och göra rätt. Släpet skar ner i diket när jag inte tog mig uppför lilla backen upp till brevlådorna. Fick loss bilen från släpet och körde in på gården igen. Fick den briljanta iden att åka hem till Börön en sväng, och greja i väntan på att J ska sluta. Tog mig fram till släpet och så skar framhjulet på bilen ner i diket när jag försökte köra om släpet igen. Great. Släppte den iden rätt fort. Efter någon timme fick jag hjälp upp av grannen och har sedan fått åka runt på byn och raggat traktor. Så ikväll någon gång får vi hjälp att dra upp släpet och ställa in det på gården igen, och förhoppningsvis får vi hjälp att sätta rundbalen på rätt plats. Gött.

Tur J får ut och lugna nerverna i skogen en stund innan han kommer hem till kaoset här hemma..... Hehe eh. Ja, vi blir ju inte göra lösa så länge jag är i farten iaf...

Suck pust och stön

Igår var en mysig dag. Ungefär hela dagen tillbringades i sängen/soffan. Men det hände ju lite saker också. Vid två-tiden klev jag ut genom dörren och gick ner i stallet, fixade iordning och gjorde klart allt där. Eftersom mina två bättre hagar just nu är helt hopplösa (upptrampad lera som fryst, knaggligt och djävligt!!) så bestämde jag mig för att låta hästarna få gå i den lite mindre hagen i slänten, där det även finns lite att gnaga på. Ledde dit dem och de blev överlyckliga. Kände att hungern blev påträngande och gick in till Johan igen. Satte oss i soffan och pratade om vad vi skulle äta. Bylla bestämde vi. Yaaay. Då kommer grannen och knackar på.
- Hej. ähum. Era hästar har rymt... De står ovanför 45:an.
- Hehe, va, nej men de... *tystnad* kikar ut på "balkongen" och ser att trådarna fladdrar lite hejvilt. Inga hästar kvar där inte.

Jag tackade så mycket och så fick både jag och Johan kasta oss ut. Som tur var kom ännu en granne och plockade upp oss och skjutsade upp oss till hästarna. Han hade försökt fånga in dem men tydligen hade Sonja lagt öronen bakåt och motat bort honom.

Vi kliver ur bilen, jag går fram till Cilla och får på henne grimman. Sonja kommer med öronen bakåt och visar tydligt att vi inte är välkomna. Jag går fram och fångar in Dottla och så får Johan hålla de båda damerna medan jag försöker ta Sonja också. Men det hade hon inga planer på att tillåta. Fick gå efter henne något varv runt flocken innan jag började kunna få kontakt. Men så strök hon förbi Cillas rumpa och jag kom lite för nära hennes flock och henne så öronen åkte bak och så sparkade hon. Någon svordom kom det allt innan jag haltade efter Sonja, och då gick det helt okej att fånga in henne också...

Inte en skråma på någon av hästarna. Alla såg ut att må bra efter det lilla äventyret. Ja, alla förutom jag då som får hoppa runt som en krympling. Tur jag har världens bästa man som pysslar om mig!

Jag har faktiskt aldrig sett en häst uppföra sig på Sonjas vis men jag vet ju inte heller vad hon har upplevt i sitt liv. Hon är ett djurskyddsfall och hon har gått som ensamhäst (men tillsammans med kossor) så jag vet inte vad som gjorde att hon kände att flocken (Cilla) behövde skyddas. För hon är ju inte alls rädd för människor. Fast å andra sidan är hon väl inte så glad i mig nu när jag fått ta hand om och gjort rent bölden... Men det var intressant att se att så fort vi tog Cilla så kom Sonja och visade att det inte var okej. Som om Cilla var hennes föl eller som om hon var ledarhingsten och jag en annan hingst eller så... Cilla och Dottla brydde sig inte alls och jag fick ju klampa fram och plocka in D utan att Sonja brydde sig. Svårt att beskriva vad som hände men det var mycket intressant att se och uppleva även om det gjorde och gör väldigt ont i mitt ben nu efteråt. Man lär sig alltid något nytt!

Life

Hello world. Again. Long time no see.

Det har gått bra nog länge utan ett ljud, från min sida, här på bloggen. Tråkigt nog. Men det är av de enkla anledningarna att:

1.) Vi inte har något bra internet i lägenheten.

2.) Tiden har runnit iväg.

3.) Jag har inte riktigt känt behovet av att skriva.

Ungefär så. 

Men nu, idag, när jag är hemma och är sjuk känner jag att en liten uppdatering kanske skulle sitta på sin plats. Eller vad säger ni?

Jag är glad, kär och har en fin lägenhet. Check. 

Något som inte har gått så bra är hästbiten. Dottla har varit svullen i ett ben en lång period nu. Första veckan var hon rejält svullen men knappt halt, men svullnaden har gått ner och det blir nog snart en igångsättning i sakta mak på henne inom kort. Cilla (Linneas häst, som står här på lite uppfostring) har blivit vaccinerad, haft hosta, haft feber och så blev jag sjuk nu(!?) Så det har inte blivit så mycket arbete med henne som jag hade tänkt mig denna månad, men i morgon så kör vi igång igen. Nya tag. (Jag har en regel att jag inte får rida om jag är hemma och är sjuk, mycket bra regel!) Och så har vi Sonja. Min nya pålle. Hon gick och fick en stor knöl/böld på halsen första dagen denna månad. Tre gånger har vet varit ut, trevligt. De är riktigt fundersamma över hennes böld då den betett sig lite underligt.  Men nu äntligen verkar hon vara på bättringsvägen. Bölden har inte varat eller runnit något senaste dagarna och den är betydligt mindre och öppningen påvisar stark läkning, så nu håller vi tummarna för att hon blir frisk. Dock lär hon nog alltid ha en knöl på halsen från och med nu. Men det skönhetsfelet kan vi leva med. 

När vet ändå var ute och kikade på Sonja så fick hon kika på Dottlas ben också. Hon trodde inte att Dottla fått en riktig senskada men att det kunde vara en föraning, typ. Så det kändes lite tråkigt. Men men, som nämnt, hon är bättre nu och förhoppningsvis är kan vi börja skritta igång igen snart.